Mr. Spock & Jag

Klockan var sju på morgonen när jag stod där i kön till Collectormania 15 för att få en autograf biljett, i den lilla staden Milton Keynes, England. Målet var klart: att träffa Leonard Nimoy, få hans autograf och ta ett kort tillsammans med honom. Jag var tillsammans med min vän allra först i kön utan någon annan bakom oss. Detta roade oss under de första 30 minuterna i kön, fram tills att en snäll engelsman påpekade att vi stod vid fel dörr! Den dörr vi skulle ställa oss vid låg på andra sidan byggnaden, så vi sprang snabbt dit, livrädda för att se ett hav av människor framför oss i den riktiga kön. Vi blev lättade när vi såg att det bara stod ett tjugotal personer i kön till Leonard Nimoy. Vi insåg vilken tur vi hade haft ungefär en halvtimma senare, när kön hade sträckt sig så långt ögat kunde nå.

De 90 minuterna vi stod i den rätta kön gick ganska snabbt, folk utklädda till kända karaktärer inom film och TV fanns det gott om, och är inte varje dag man ser hemma i Sverige. När vi väl blev insläppta tog vi oss snabbt till killen som delade ut de åtråvärda biljetterna, när vi nått honom fick jag veta att jag var den 52:a personen att få en biljett. En mycket respektabel siffra som betydde att jag inte behövde vänta flera timmar innan jag kunde få mina autografer. Jag hade fem föremål med mig som jag ville få signerat, dessa var; två stycken 20x25 foton (ena från originalserien, andra från en av filmerna som följde,) hans två självbiografier I Am Not Spock & I Am Spock samt en manual tillhörandes mitt Star Trek 3D schack som Franklin Mint tillverkat. Gränsen var från början fem autografer per person, men fick sagt till mig att det inte fanns en gräns så här tidigt på dagen. Jag valde att ta ännu ett foto att få signerat, detta var taget från den nya Star Trek-filmen som haft premiär en månad tidigare.

Vi var tvungna att vänta en liten stund till då Nimoy inte hade anlänt än. Efter ett tag hör jag en person halvt skrikandes "Step away please, keep moving!" åt alla som blockerade gången. Jag tog en titt och såg genast att det var en vakt som eskorterade självaste Leonard Nimoy till bordet där han skulle signera! Nu började hjärtat genast slå lite snabbare. Det var inte långt kvar tills mitt korta möte med denna legendar äntligen skulle äga rum. Det blev snabbt min tur att ställa mig i kön, aningen jobbigt att jonglera sex objekt samtidigt som man ska betala för dessa. Något smidigt lyckades jag sköta betalningen samtidigt som jag hade ett relativt fast grepp om mina saker. Nu var det bara två personer mellan mig och självaste Mr. Spock och om hjärtat slog snabbt förut slog det ännu snabbare nu. Blott sekunder senare blev det min tur, jag gick fram, lade ner de saker jag skulle få signerade på bordet och hade en konversation med honom som löd så här:

Nimoy: Hello.

Jag: Hello Mr. Nimoy, thank you for coming.

Nimoy: Thank you.

Jag: I loved the new movie.

Nimoy: Thank you.

Jag: I came all the way from Sweden just to meet you.

Nimoy: Aww, thank you.

Sedan tog jag mina autografer, skakade lite klumpigt hans hand medan han höll två stycken pennor i den, sa "Thank you" och begav mig därifrån. Kanske inte en konversation man kan basera en bästsäljande roman på, men jag var nöjd. Nimoy blev jäktad av hans två medhjälpare att signera föremålen så fort som möjligt, men trots det kollade han upp mot mig när jag sa någonting, log och svarade för att sedan återgå till att signera mina föremål. Istället för att ställa nördiga frågor valde jag att bara ge honom komplimanger eftersom jag visste att han inte hade tid för så mycket mer.

Drygt två timmar senare var det dags för min photosession med densamme. Jag ställde mig i kön som gick hyffsat snabbt. När turen kommit till mig räckte jag fram handen mot en leendes Nimoy som skakade om den och glatt frågade mig hur jag mådde. Därefter höll vi om varandra medan kortet togs. När kortet blivit taget tackade jag för mig och gick därifrån. Bilden kunde jag hämta några timmar senare. Det jag hade anlänt till England för att göra var nu avklarat och jag kände en viss lättnad.

Det hade länge varit en dröm att få träffa Leonard Nimoy och jag var jättenöjd med mitt möte. Han var varm och trevlig och var tacksam för de komplimanger man gav honom, trots att han förmodligen hört allt många gånger tidigare. Som han själv sagt så känner han en viss närhet med sina fans och det märktes verkligen.