Captain Kirk & Jag

Sommaren 2009 var det Leonard Nimoy som jag skulle träffa i Milton Keynes. Sommaren 2010 var det dags att träffa en annan gigant i Star Trek-världen - William Shatner, denna gång i London på London Film & Comic Con. Även denna gång var målet några autografer samt att ta ett kort tillsammans med honom. Jag hade även en timmas föredrag med Shatner att se fram emot dagen efter.

Klockan nio på morgonen fick vi lyckliga med Early Bird biljetter komma in till mässan, men jag och min vän begav oss ut för att stå i kö redan tre timmar tidigare. Grinden till själva byggnaden var stängd men det stoppade inte kön som smått redan hade bildats när vi anlände. När grinden sedan öppnades och vi alla gick raskt till entrén där vi skulle bilda en ny kö var jag och min vän på 19 respektive 20:e plats i kön. Det var en lättnad att ha en bra plats i kön även denna gång. Än större var lättnaden när vi någon halvtimma senare hade flera hundra som stod bakom oss i kön.

Efter två timmars väntan öppnades dörrarna och jag kunde snabbt bege mig till mannen som skulle hålla de åtråvärda autograf biljetterna, som man var tvungen att ta om man ville få sina saker signerade av Shatner. Folket rörde sig snabbt mot den stackars mannen som gav ut biljetterna så snabbt han bara kunde. När det blev min tur så räckte han en biljett till mig med numret 19 på. Jag var den 19:e personen att få en av dessa biljetter! I och med det skulle jag vara bland dom första att få ställa mig i kön så fort Shatner anlänt. Sedan tidigare hade vi fått det bekräftat att han skulle vara lite sen till mässan under lördagen, han skulle inte anlända förrän vid klocken ett, så vi hade fyra timmar att ta död på innan mötet skulle ske.

Runt klockan tolv, en timma tidigare än väntat, började saker och ting hända vid platsen där Shatner skulle signera. Folk hade börjat köa och jag frågade om han hade anlänt. Jag fick då svaret att han förväntades anlända till mässan vilken minut som helst, så jag ställde mig genast i kön som hade ungefär 20-25 personer före mig och betalade för dom autografer jag skulle ha. Det jag ville få signerat var två foton, hans Star Trek Memories/Star Trek Movie Memories böcker och manualen till mitt 3D schack från Franklin Mint som jag fått signerat av Leonard Nimoy året innan. Jag var lite extra nervös över att träffa Shatner, eftersom man hört så mycket historier från andra fans som sagt att han kanske inte är den varmaste av alla Star Trek skådisar man kan träffa. Berättelser om att han varken kollar upp eller hälsar på fansen är många, för att dra några exempel. Pga detta valde jag redan innan att avvakta och se vilket humör han var på innan jag sa något till honom. När jag stått och dagdrömt ett tag i kön kollade jag upp mot bordet där han skulle sitta och där stod han helt plötsligt - självaste William Shatner!

Nervositeten ökade medan kön började röra på sig. Jag blev dock lättad när jag såg att han var på ett väldigt bra humör, han såg både pigg och glad ut och sa några ord till fansen som kommit för att träffa honom. Det blev ganska snabbt min tur. Jag lade fram mina saker till hans assistent, tog några steg åt vänster och stod helt plötsligt framför Shatner som snabbt kollade upp mot mig, log och hälsade på mig, varpå jag glatt hälsade tillbaka. Han signerade sakerna i en lagom fart, inte en per sekund som jag hört att han ofta snittar på andra mässor. När han var klar samlade jag ihop autograferna och denna ordväxling följde:

Jag: Thank you very much.

Shatner: Thank you very much.

Han la betoning på ordet you, vilket gjorde mig på löjligt bra humör. Jag upplevde mer eller mindre raka motsatsen till vad jag hade väntat mig av mitt möte med William Shatner. Efter detta gick jag och åt en macka, bärandes ett dumt leende på läpparna som inte släppte på flera timmar. Jag var en lyckligt lottad Trekkie.

Redan två timmar senare var det även dags för min photosession med samma herre. Detta gick extremt snabbt. Shatner satt på en hög stol medan fansen fick ställa sig bredvid honom och le, få kortet taget, vänta några sekunder sedan gå därifrån medan nästa person fick upprepa samma procedur. Det hela tog kanske 5-10 sekunder. När det var min tur lade jag min högra hand lite lätt på hans rygg, log, fick kortet taget, tackade för mig och gick sedan därifrån. Första dagen var därmed slut och den hade inte kunnat gå bättre. Nästa dag var det An Audience with William Shatner som väntade, ett föredrag med Q&A-stund på ungefär en timma.

Föredraget var slutsålt och totalt var det 600 personer i publiken. Jag hade stolplats 152, vilket var hyffsat nära scenen. Tids nog presenterades William Shatner för oss i publiken och det märktes direkt vilket proffs han är i dessa sammanhang. Han flirtar med publiken, skämtar fritt och är oerhört intressant att lyssna på, vad det än är han pratar om. Under föredraget pratar han om allt möjligt och besvarar även frågor om allt möjligt. Vi får bl. a veta att han har fyra nya serier på gång, att hans favoritfärg är röd, han tycker att Patrick Stewart var den kapten med mest klass medan hans favorit var Janeway. Hans motivering var att hon är en kvinna. När han fick frågan angånde vilken Star Trek film han tycker bäst om, svarade han skämtsamt "Well, Star Trek five, of course!" Men mot slutet erkänner han att filmen inte var så bra, utan att nämna vilken hans favorit verkligen är.

Timman flög iväg och utan förvarning var det slut på det roliga. Shatner avslutar det hela med att tacka alla fans som kommit för att träffa honom på mässan. Han lämnade scenen till stora, välförtjänta applåder och det var det sista jag fick se av honom. På vägen ut fick samtliga i publiken ett snyggt, limiterat foto på Shatner i måttet 30x40 cm.

Precis som med mitt möte med Leonard Nimoy året innan var även detta en dröm som gick i uppfyllelse för mig. Mitt korta möte med William Shatner gick över all förväntan och det är ett kärt minne jag kommer ha nära hjärtat livet ut.