Filosofisk fråga ang. transportörer

[commander ricochet]

Medans jag påstår att det inte blir exakt samma medvetande eller "jag" i andra änden..inte exakt. Man har byggt ut det från något annat även om dessa atomer är av samma sort/slag. I övrigt angående förändringar så hänvisar jag till vad jag tidigare skrev om cellregenerering. Ställa på sin spets: Om man får frågan: "Är det okej om vi gör en kopia av dej och sedan ger vi dej en spruta så att du smärtfritt somnar in och sedan så får din kopia vara DU?"

But now...i rest my case.

Redigerad 11 September, 2008 av michael ricochet

[Unkas]

Detta är definitivt ett intresant ämne att diskutera.

Gillar din fråga michael ricochet, den är mycket intresant. Ska fundera över dilemmat. Rent instinktivit skulle jag dock appsolut säga nej.

Frågan får mig också att tänka på The Asgard i Stargate SG-1. De lever genom kloning av sig själva. Undarar hur de skulle se på saken.

Redigerad 11 September, 2008 av Unkas

[commander ricochet]

Jo det finns många aspekter i denna fråga! En annan sak att tänka på: När du väl står där och ska beamas för första gången..hmm är man verkligen så sugen på det då? Verkligen verkligen sugen på det?

(Barclay and me) ;)

[Starblind]

Kom och tänka på en scfi bok jag läste för många år sedan som handlade om en människa som hade ett minneschip i sig från födseln och när han dog så tog man ur chipet och monterade i den i en slags robot och i å med det så fortsatte personen. att "leva"?? Kommer tyvärr inte ihåg vad boken heter men jag sökte på nätet agående hjärna och minnesschip och hittade denna intrassanta artikel.

http://fof.se/artikelPrint.lasso?id=06728

[Fleetadmiral]

Det slog mig att om vi tillåter oss själva att replikeras uppkommer en paradox. Ponera att du återskapas som två kopior och originalet förstörs, vem är du? Jag är böjd att tro att det finns en unik signatur för varochen av oss. Kanske är det något som bara kan förklaras på kvantnivå och annars skulle leda till ett brott mot naturlagarna (jämför med tidsresor bakåt i tiden där du faktiskt skulle kunna döda dig själv om inte naturen själv förhindrade det).

Min teori är att det är omöjligt att skapa något som är en exakt kopia av sig själv, eller att naturlagarna förhindrar mer än en unik instans av något (alltså att något måste förintas innan det kan återskapas).

[DrBryce]

Har vi inte redan sett en sådan paradox med Riker?

[Supreme Commander JAF]

Jo det finns många aspekter i denna fråga! En annan sak att tänka på: När du väl står där och ska beamas för första gången..hmm är man verkligen så sugen på det då? Verkligen verkligen sugen på det?

(Barclay and me) ;)

Jag tror att det är så självklart för tng erans befolkning att beamas hit och dit så att ingen tänker på det. Alla tar det som ett helt vanligt transportmedel helt enkelt. Alla utom Barchley och några andra då. J.

[commander ricochet]

Jo men TNG är ju fiktivt (i alla fall än så länge) och vem vet hur transportering som ska ske snabbt och smidigt verkligen kommer att se ut och fungera då?

[DrBryce]

Jo men TNG är ju fiktivt (i alla fall än så länge) och vem vet hur transportering som ska ske snabbt och smidigt verkligen kommer att se ut och fungera då?

Jo, om jag skall vara ärlig så är väl transporters den delen av Star Trek som jag tycker är mest osannolik att den någonsin blir verklighet...

[commander ricochet]

Fleetamiral- Du sätter bra ord till hur jag resonerar kring det hela!

DR Bryce- Jag tvivar också! Och det kan ju också vara så att dom kommer på tekniken men väljer att inte använda den. Eller att folk inte vill använda den.

(Barclay-effekten) :-)

[DrBryce]

Fleetamiral- Du sätter bra ord till hur jag resonerar kring det hela!

DR Bryce- Jag tvivar också! Och det kan ju också vara så att dom kommer på tekniken men väljer att inte använda den. Eller att folk inte vill använda den.

(Barclay-effekten) :-)

Ja det är ingen lätt fråga... Man kan ju inte ta lättvindigt på om eventuell skulle dö - och dessutom utan att någon annan märker det, vilket gör det ännu mer tragiskt - av att transportas...

[Rickard90]

Det slog mig att om vi tillåter oss själva att replikeras uppkommer en paradox. Ponera att du återskapas som två kopior och originalet förstörs, vem är du? Jag är böjd att tro att det finns en unik signatur för varochen av oss. Kanske är det något som bara kan förklaras på kvantnivå och annars skulle leda till ett brott mot naturlagarna (jämför med tidsresor bakåt i tiden där du faktiskt skulle kunna döda dig själv om inte naturen själv förhindrade det).

Min teori är att det är omöjligt att skapa något som är en exakt kopia av sig själv, eller att naturlagarna förhindrar mer än en unik instans av något (alltså att något måste förintas innan det kan återskapas).

Jag är helt övertygad om att dessa båda personer som skapas av ensådan transport skulle tycka att det var han/hon som var den som transporterades och att den andra var kopian.

Men tänk er att den som transporteras på grund av något fel inte dematerialiseras utan att det bara dit han/hon skulle ha transporterats byggs upp en kopia.

Denna kopia som då inte skulle veta om att den ursprungliga kroppen inte dematerialiserades skulle helt logiskt tycka att allt var som vanligt och se det som att han/hon precis har blivit transporterad.

Den som skulle ha transporterats men inte demateralisreats skulle tro att transporten inte hade utförts trots att det enda som inte gjorts var att plocka sönder honom (döda). Och om det vore mig så tror jag att jag inte skulle be dem att döda mig så att transportens slutprodukt blir den tänkta

[DominionMaster]

Man har ju försökt transportera molekyler, och hur bra det gått vet jag ej. Dock hade jag inte ställt upp som försökskanin, den saken är klar!

Det att man skulle klonas i transportern känns ju väldigt fiktivt, så långt tror jag inte det skulle kunna gå i verkligheten dock.

[laxsill]

Som jag ser det så definieras vi som personer (jaget, själen eller vad man nu vill kalla det) av de erfarenheter och minnen vi samlat på oss under våra liv. Så länge detta hålls intakt anser jag inte att personen ifråga dör vid en transport och sedan återuppstår vid destinationen. Döden inträffar inte förrän minnena inte längre går att återfå. Jag tror faktiskt att kroppen är av mindre vikt för jaget. Vi behöver någon form av hjärna som kan lagra våra minnen och genom sinnesintryck skapa nya. I övrigt spelar det mindre roll hur den ser ut. Givetvis kommer vår personlighet att formas utifrån vår kropps egenskaper.

Ett intressant synsätt och kanske en av de bättre för att förklara identitet om man är fysikalist (tron på att en själ eller liknande inte finns). Det finns dock ett par ofrånkomliga problem ändå. Transportern visar att det är hur lätt som helst att bygga upp en kopia av en identitet. Man skulle inte bara kunna tänka sig att använda transportern för att bygga upp ett tiotal Riker på olika platser, man skulle även kunna tänka sig att bygga upp en Picard-kropp med Riker-minnen och Riker-personlighet. Den ännu intressantare frågan är kanske, har man isåfall dödat Picard (Då hans kropp finns men hans minnen och personlighet helt och hållet bytts ut). Dör man vid grövre senildemens?

Substansdualister (De som tror på själ eller liknande entitet som inte består av materia men tillhör kroppen) får också en hel del problem, beroende på hur de menar att själen är konstruerad. Hur transporterar transportern deras "själ" om "själen" inte består av materia? Det är lite orimligt att tänka sig att transportern kan transportera mentala beståndsdelar.

Om "själen" består av materia, hur lätt är den inte då inte för transporterns att återskapa? Hur lätt är den inte att kopiera? Det verkar inte kul för substansdualister att tro att "själen" kan kopieras som te, musik eller vadsomhelst. Och om "själen" är materiell som allt annat i kroppen, varför ens metafysiskt särskilja "kroppen" från "själen"?

[SvanUlf]

Kul att det är fler än jag som funderat i dessa banorna... nu är jag buddist och som sådan tror jag att jag har en själ och jag ser inte hur en maskin skulle kunna förflytta själen tillsammans med kroppen, d.v.s. det skulle inte vara "jag" som klev ur maskinen på andra sidan. Den enda förutsättning jag skulle kunna tänka mig att bli teleporterad under är om originalet inte "förstördes" utan materian omvandlades till energi som sedan skickades (trådlöst, får vi anta, om det ska vara någon mening :P) och därefter återigen omvandlades till materia. Då vore det i all väsentlighet SAMMA materia som jag bestod av från början som kom fram och inte en kopia... men det löser ändå inte frågan om en eventuell själ skulle följa med.

Iofs. behöver nog inte vi som lever idag oroa oss över detta då teleportering av enskilda fotoner är det längsta vi kommit än så länge i det området. :P

[Aike]

Ja, det är intressant huruvida själen följer med eller inte. Många medvetandemodeller som antar att det finns en själ anser ju att själen inte är bunden till kroppen och att den kan befinna sig var som helst i universum och andra dimensioner. Star Trek som helhet ligger ju mycket närmare den förklaringen än en strikt materialistisk syn på kropp och själ. Vi har en rad varelser som kan förflytta sig i tid och rum och det är dit människan är på väg att utvecklas också (Wesley mfl).

Samtidigt utmanar ju Q i All Good Things Picard att utforska människans inre potential till sådant inte bara det materiella universum, så jag tror nog att transporten bygger på att det inte finns själ eller att den frågan aldrig nämns. Star Trek är inte riktigt konsekvent här.

Det är dock tänkbart också att själen på något sätt följer med. Kanske själens karma är att vara bunden till sin kropp. :lol: