Chris Pine har erkänt i en nyazeeländsk domstol att han har kört berusad. Domen blev böter på 500 kronor, rapporterar Aftonbladet.se. Han fick också sitt körkort indraget.
Pine hade 0,11 promille alkohol i blodet när han stoppades av polisen. Gränsen för rattfylla i Nya Zeeland är 0,08 promille. Enligt polisförhören skall Pine ha medgett att han drack fyra vodkadrinkar innan han satte sig i bilen.
Vid en rutinkontroll av polisen i Methwen, Nya Zeeland, åkte Chris Pine fast för rattfylla den 1 mars. Han skall inför rätta nu på måndag den 17 mars. Pine var på plats i Nya Zeeland för att spela in filmen Z for Zachariah, en postapokalyptisk film.
Det är lite ironiskt att Pine, som är mest känd för sin roll som James T Kirk i de två senaste filmerna, också i första delen av filmen Star Trek syntes köra uppenbart rattfull på motorcykel morgonen efter det välkända barslagsmålet.
Det är inte första gången som Star Trek-skådespelare figurerar i dylika sammanhang. Senast kända händelsen var för nästan exakt två år sedan då Avery Brooks åkte fast för samma sak.

Wendy Hughes har gått ur tiden. Den prisbelönta skådespelerskan avled tidigare idag efter en längre tids kamp mot cancer, uppger en av hennes skådespelarkollegor. Star Trek-fans kommer alltid att minnas henne som örlogskapten Daren från TNG-avsnittet Lessons.
Wendy Hughes föddes i Melbourne den 29 juli, 1952. Som ung ville hon bli balettdansare, men hon bytte senare spår till skådespeleri och fick sin examen vid australiensiska National Institute of Dramatic Art. Sin första TV-roll fick hon vid sexton års ålder, då hon spelade Sue Gallagher i ett avsnitt av äventyrsserien Hunter. Efter flera TV-roller och en längre tid som teaterskådespelerska fick hon år 1974 sin första filmroll, då som Dr. Patricia Kent i filmen Petersen. Filmen blev en hit såväl inrikes som utomlands, och Hughes karriär tog fart något ordentligt.
Hughes har kallats en av Australiens mest produktiva skådespelare, och i hemlandet är hon känd framför allt som för sina roller i filmer såsom Newsfront och My Brilliant Career. För Star Trek-fans är hon dock mest känd som örlogskapten Nella Daren, som fick kapten Picard att öppna upp i det minnesvärda TNG-avsnittet Lessons.
Hughes var även en populär teaterskådespelerska i Australien, och så sent som i fjol kunde man se henne i rollen som Martha i Who's Afraid of Virginia Woolf? Hennes bortgång offentliggjordes tidigare idag på Sydney Theatre Company, där hon hyllades med en stående ovation från teaterbesökarna. Hon blev 61 år gammal.
Robert Beltran är känd - eller kanske snarare ökänd - för sina kritiska uttalanden om Star Trek: Voyager och sin karaktär Chakotay, och det finns till och med en Robert Beltran-klagomålsgenerator med 872 olika klagomål. Mången trekkie har någon gång ställt sig frågan "Hatar Robert Beltran Star Trek?" ... och det är det ju lätt att tro att han gör, med tanke på att han själv har sagt att han gör det.
Enligt Beltran själv är dock många av hans klagomål överdrivna, ofta för skojs skull. "Mitt missnöje med programmet har överdrivits en hel del, delvis eftersom somliga tar mina mer lättvindiga kommentarer på för stort allvar." skrev han i sin AMA-intervju igår, och tillade "Min tid på Voyager var underbar."
Han hävdade att trots vad många kanske tror var Voyager-inspelningarna ofta väldigt gladlynta. "Många av de som jobbade på The Next Generation var också involverade i Voyager. Enligt dem var våra inspelningar roligare och mer avspända, och vi var i regel ganska galna av oss."
Beltran skrev även att han tycker om Star Trek: Deep Space Nine, och att om det hade varit rimligt så hade han gärna varit med på ett hörn där.
Angående hans kritik för serien berättade han att han inte var den enda som kritiserade serien, även om han var den mest frispråkiga av de medverkande. "Garrett Wang var också frispråkig. Men för oss låg fokus alltid på seriens kvalitet." Han påstår att han aldrig har låtit risken för att uppsägas avskräcka honom från att vara uppriktig. "Det faktum att jag alltid kunnat få jobb efter Voyager säger mig att ingen tog min frispråkighet på alltför stort allvar."
Intervjun pågick i mer än tre timmar och allt som allt besvarade Beltran närmare hundra frågor, somliga av dem på största allvar och andra med mer än en nypa humor; allt från hans relation med Kate Mulgrew och Jeri Ryan till hur de handskades med att ha tre stycken Robert på Voyager.
På frågan om huruvida han störde sig på programmets stereotypa gestaltning av amerikornas urinvånare svarade han: "Det som störde mig mest var att försöka hitta den där jävla flöjtspelaren som satte igång varje gång jag hade ett ögonblick för mig själv. Jag undrade när pow-wowen skulle börja, men det gjorde den aldrig! Ja, irriterande!"
Om att vara typecastad som "den där indianen" gav Beltran ett mer allvarsamt svar: "Indianer är också människor. Så oavsett om de har fjädrar på huvudet eller ett futuristiskt medicinknippe så är det universella att de alla har sina egna begär, behov och ambitioner. Jag tänker inte så mycket på mina karaktärers etniska ursprung som jag gör på vad som får dem att ticka."
Dessutom menar han att "alla blir typecastade i någon mån. Det är en mycket större besvikelse att inte bli castad alls."
De flesta av frågorna hade med Star Trek att göra, men det kom också några som berörde hans kommande film, RESILIENT 3D. Bland annat berättade han att trots filmens dystra handling så handlar den i grund och botten om en positiv framtidsvision och mänskligheten. Han skrev även att hans "teknobabbel"-repliker i den här filmen är mycket mer invecklade än vad de var i Voyager, och att hans karaktär är inspirerad av Michio Kaku. Syns det, kanske?

Michio Kaku och Robert Beltran - lika som bär?
RESILIENT 3D ska finansieras delvis med hjälp av en Kickstarter-kampanj, som det i nuläget inte går så bra för; med mindre än två veckor kvar har de bara knappt fått in 7 000 av de 200 000 dollar de hade siktat på. Gårdagens intervju verkar dock ha ha lockat många nya givare, och Beltran påstår att de inte gett upp hoppet än.
Klicka här för att se alla frågor och svar från gårdagens intervju. Du kan även följa @robertbeltran74 på Twitter.
Har du någonsin velat ställa en fråga till Robert Beltran?
Nu har du chansen: Imorgon klockan 19.00 (svensk tid) kommer skådespelaren att göra en "AMA" ("Ask Me Anything") på subredditen /r/IAMA. Diskussionstråden lär skapas ungefär en timme före själva utfrågningen, så skaffa dig ett Reddit-konto om du inte redan har ett och var redo vid tangentbordet!
Robert Beltran kommer med största sannolikhet att vara särskilt intresserad av att diskutera den kommande filmen RESILIENT 3D, där han spelar en teoretisk fysiker vid namn Dermot Turner, som fått i uppdrag att evakuera jorden innan den blir helt obeboelig. Filmprojektet ska finansieras med hjälp av en Kickstarter-kampanj, men just nu ser det inte så ljust ut för den.
Läs mer om filmen på StarTrek.com.
Uppdatering
Klicka här för att komma till diskussionstråden.
En av Star Treks mest produktiva regissörer har gått ur tiden. Mellan 1987 och och 1999 regisserade Clifford John Bole 47 avsnitt av tre olika Star Trek-serier.
Bole föddes i San Francisco den 9 november, 1937. Han tillbringade större delen av sin uppväxt i San Fernando Valley, där han brukade smyga sig in på filmstudiors kulissgårdar för att kika på pågående filminspelningar. Han tränade sig urpsprungligen till scripta och produktionsassistent, och år 1963 fick han ett jobb som scripta för western-filmen Showdown.
Han bytte senare inriktning till regi, och 1976 fick han sin första regissörstjänst, då för ett avsnitt av detektivdramat Baretta. Hans karriär tog fart snart därefter, och under de kommande åren regisserade han bland annat 12 avsnitt av The Six Million Dollar Man, sex avsnitt av Charlie's Angels, 13 avsnitt av Vega$ och 24 avsnitt av Fantasy Island (med Ricardo Montalbán i huvudrollen). Under 80-talet regisserade han även 17 avsnitt av T.J. Hooker (med William Shatner i huvudrollen) och 16 avsnitt av kultklassikern MacGyver.
1987 regisserade han sitt första avsnitt av Star Trek: The Next Generation. Det var seriens sjunde avsnitt (i produktionsordning), Lonely Among Us, och ingen visste ännu om den här nya serien skulle slå igenom. Det gjorde den dock, och Bole regisserade hela 24 till avsnitt av serien, bland annat Conspiracy, The Emissary, The Ensigns of Command och Unification (del 2). Han är också en av väldigt få som har regisserat båda delarna av en Star Trek-följetång, och den följetången var ingen mindre än The Best of Both Worlds.
I Conspiracy fick vi träffa Kapten Rixx, en blåhudad utomjording av okänd art. När den här arten syntes igen i avsnittet Allegiance valde man att uppkalla den efter Bole, och sedan dess har bolierna gått att se i fyra filmer och fler än sjuttio avsnitt av olika Star Trek-serier. Boles koppling till bolierna cementerades vidare i DS9-avsnittet Invasive Procedures, där en geologisk formation kallad "the Cliffs of Bole" nämndes.
Bole fortsatte sin karriär inom Star Trek med sju avsnitt av Deep Space Nine och tio av Voyager, och han lämnade franchisen på bästa möjliga sätt när han 1999 regisserade första delen av det populära Voyager-avsnittet Dark Frontier. Vid det laget var han dryga sextio år fyllda och snart redo för pensionen, men han förblev aktiv som regissör i några år till, och regisserade bland annat flera avsnitt av The X-Files.
Cliff Bole somnade in i sitt hem den 15 februari, och efterlevs av sin fru, Brenda, samt två barn och två barnbarn. I enlighet med hans önskemål kommer hans askor att strös ut över havet. Hans familj föreslår att de som vill hedra hans minne kan donera pengar till någon cancerforskningsorganisation, eller besöka hans gyllene stjärna på Palm Springs Walk of Stars.

Joseph Anthony Longo föddes i Cleveland, Ohio, den 7 oktober 1940. Hans namn är kanske inte det första som du kommer att tänka på när någon nämner Star Trek, men du har säkert sett det flimra förbi otaliga gånger. Longo hade nämligen en nästan 30 år lång karriär inom Star Trek, då hans arbetade som rekvisitör för Star Trek II, Star Trek III, Star Trek: The Next Generation och Star Trek: Deep Space 9.
Han avled den 5 januari i år, och sedan dess har flera av hans gamla Star Trek-kollegor uttryckt sina sorg. En av dem är Doug Drexler, som skriver så här:
"Det kändes som att få en pil i hjärtat när jag hörde att Joe gått bort. Jag träffade honom varje dag under mer än tio års tid. Han var käck, hänsynslös och rolig som satan. Hans avslappnade manér utstrålade en sorts coolhet, av samma slag som den Dean Martin är så berömd för. Jag älskade Joe."

I onsdags samlades Joe Longos nära och kära till en minnesceremoni. Där delade man bland annat ut kopior av hans SkyBox-kort, där han berättar en lustig anekdot från hans TNG-dagar.
Vila i frid, Joe, och tack för allt!
På söndag har Star Wars: Threads of Destinys världspremiär och under torsdagsmorgonen intervjuades filmens regissör Rasmus Tirzits och skådespelerskan Sabinije Von Gaffke i Svt:s morgonsoffa. Se klippet här.
Star Wars: Threads of Destiny är en svensk fanfilm som har tagit nio mödosamma år att färdigställa.
*Uppdatering*
Även Svt:s Kulturnyheterna hade under gårdagen ett längre reportage om filmen. Du läser det här.

För två veckor sedan avslöjade allas vår Leonard Nimoy att han har fått diagnosen KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom), en än så länge obotlig sjukdom som progressivt försämrar flödet genom luftvägarna och som i regel är kopplat till rökning.
I en ny intervju med CNN-profilen Piers Morgan pratade han om hur kulturen kring rökning har förändrats sedan hans tid, och vädjade till rökare att sluta så snart som bara möjligt. "Det är aldrig för tidigt att sluta," sade Nimoy. "Unga personer tänker, 'Nåja, jag kan lägga av om tio år.' Men skadan sker just nu, varje dag du tänder en cigarett."
Nimoy hostade en del under intervjun, men verkade i övrigt kry och alert för en man som närmar sig sin 83-årsdag. KOL påverkar alla människor olika, och fastän sjukdomen är obotlig finns det metoder för att lindra symptomen och samtidigt sakta ner sjukdomens utveckling.
Leonard Nimoy har diagnosticerats med Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), twittrade han under gårdagen.
KOL är en lungsjukdom där lungorna är skadade och luftrören trängre än normalt. Detta medföljer att man har svårt att andas och att ta upp syre.
Idag skulle DeForest Kelley ha fyllt 94 år, om han hade varit i livet, och många har tagit tillfället i akt att uttrycka både gratulationer och kondoleanser. Bland annat har hans medskådespelare William Shatner och Leonard Nimoy skrivit på Twitter:
En till som sörjer och firar Kelley idag är Star Trek-experten Larry Nemecek, som själv har spelat Leonard McCoy i fanproduktionen Star Trek Continues. På sin blogg hyllar han såsom många gånger tidigare Kelleys berömt nedtonade framträdande, och skriver att det till stor del är Kelleys förtjänst att han har varit så inblandad i Star Trek.
På det sociala nätverket Reddit får vi en väldigt speciell överraskning. Där är det en användare vars bror samlar på gamla vinylskivor, och som nyligen köpte ett exemplar av albumet Wild Is Love av Nat King Cole. Dock visade det sig att fodralet innehöll mer än bara en skiva, utan där fanns även ... ja, se för dig själv!

Det var inte länge sedan vi miste Lou Scheimer, och nu har den siste av animationsstudion Filmations tre grundare avlidigt. Vi säger farväl till Hal Sutherland, som under sina mer än trettio år långa karriär regisserade och producerade avsnitt av sådana serier som Rod Rocket, The New Adventures of Superman, He-Man and the Masters of the Universe, och så förstås Star Trek: The Animated Series.
Hal Sutherland älskade att teckna redan som barn. Särskilt fascinerad var han av de hästar och kärror som brukade gå utanför hans hus; han kunde sitta länge ute på trottoaren och vänta på en chans att få studera och rita av dem. De eggade hans fantasi, och även som vuxen skulle hästar bli ett återkommande tema i hans målningar.
Men vägen till att bli konstnär var inte lätt, och länge fick han livnära sig på diverse deltidsjobb som diskare och budbärare. År 1954 fick han dock jobb som tecknare för Walt Disney Studios, där hans kunskap och passion för hästar kom väl till nytta under skapandet av storfilmen Sleeping Beauty (eller Törnrosa, som den heter i Sverige).
År 1962 bildade han tillsammans med vännerna Lou Scheimer och Norm Prescott animationsstudion Filmation, där han agerade regissör och producent för ett trettiotal olika serier, bland annat den första säsongen av Star Trek: The Animated Series. Han var mycket framgångsrik i sitt yrke, men han kände fortfarande att teckning och målning var hans riktiga kall, och år 1974 flyttade han med familjen delstaten Washington för att bli konstnär på heltid.
Han kunde dock inte helt slita sig från TV-branschen, och även under "pensionen" har han ansamlat sig ett dussintal krediteringar. Han har också hållt kontakten med Star Treks fanbas, och har berättat med stor glädje och hänförelse om sina interaktioner med fans på kongresser runt om i världen.
Hans död tillkännagavs tidigare idag via Filmations Facebook-sida.