Harry Potter

[Bromma_Herman]

Jag vet inte ens vart jag ska börja.

Hela storyn rusar fram, det är svårt att få grepp om den om man inte läst boken, man hittar på saker och förkortar och ändrar andra saker... Und so wiethe...

[Great Bird]

Med risk för Spoilers!!!

Att GoF bara skulle kunna visa en bråkdel av boken var något som varje HP-fan bör ha varit väldigt beredda på så jag tycker allt tal om det bör lämnas åt sidan. Filmen har sin egen handling. Tyvär så lämnar den en del luckor som får den storyälskande biopubliken att slå sig för pannan. Lyckligtvis (?) berövar det oerhörda tempot tittaren från all tid att tänka efter och först när man lämnat salongen kan man börja fundera på vad som hände.

Men när man sitter och ser den sitter man garanterat klistrad. Specialeffekterna är som vanligt av hög klass och skådespelarna gör bra ifrån sig (även om de får väldigt lite tid på sig). Humor förekommer inte ofta men när den gör det är den träffsäker och orginell.

I Fången från Azkaban visade man den magiska världen på ett väldigt, väldigt lekfullt sätt. Man kunde se den flera gånger och alltid hitta nya roliga saker som skedde i bakgrunden. I Gof verkar filmteamet tyvär ha tröttnat och kommer inte i närheten av sin föregångares kärleksfulla tolkning.

Jag måste också klaga på porträtteringen av två huvudpersoner. Dumbledore, skojfrisk, lugn med glimten i ögat som han är i bökerna är här en grinig farbror som snäser åt sin omgivning och inte inger tittaren med ett uns av den respekt han ändå åtnjuter av de resterande karaktärerna.

Och Voldemort sen. Här har man gjort honom till någon sorts konstig varelse och inte en människa. Då är dödsätarna mer skräkinjagande eftersom de är "vänliga människor" som gått över till hans sida.

Mycket i filmen faller när man granskar den med lupp men den är underhållande och ganska kul att se på.

[Kai Dukat]

Jag vet inte ens vart jag ska börja.

Hela storyn rusar fram, det är svårt att få grepp om den om man inte läst boken, man hittar på saker och förkortar och ändrar andra saker... Und so wiethe...

Stämmer verkligen detta inlägger med din signatur ;) ;) ;)

[MrsRiker]

i framtiden vill jag se Louise Fletcher som Umbridge. Både dessa skådespelare har naturligtvis anknytning till Star Trek.

Ah, Louise Fletcher skulle vara suverän som Umbridge!! Bra casting!

[Trolsk]

i framtiden vill jag se Louise Fletcher som Umbridge. Både dessa skådespelare har naturligtvis anknytning till Star Trek.

Ah, Louise Fletcher skulle vara suverän som Umbridge!! Bra casting!

Får lov att hålla med... hon är en förbaskat bra skådis som skulle klara av den rollen väldigt bra.

[the2mas]

Tror Patsy Byrne vore ännu bättre som Umbridge. Annars så tycker jag debatten om förkortningen är helt ok. Vi pratar ju inte bara om ATT den är förkortat (som vi ju väntade) men HUR den är förkortat. Jag tycker regissören har gjort ett riktig crappy jobb med förkortningen.

Hitta på nåt helt nytt heller än att köra igenom 200 sidor på fem minuter. Man hann inte ens bry sig om handlingen. Och jag är säker på att 30 minuter till vore helt ok för den åldergruppen som såg den. Det hade också gett några monsters i labyrinten på slutet, eller kanske en glimt av Winky eller Dobby. Hemione och Fleur var hysteriska genom hela filmen, några av ändringarna var onödiga, och regissören slarvade bort flera minuter på annan skit, som t.ex. Myrtels äckliga raggning av Potter i simbassänget. Lite av magien var också borta i några delar av filmen. På den positiva sidan var det bra när det var bra och Voldemort var ingen besvikelse. Fast varför har dem gjort Cedrik sleasy och Krum till snygging? Meningen var jo att göra Cedriks död extra tragisk genom att göra honom mer sympatisk. Jaja! Så var det att vänta på sista bok i två år då! Fast nästa film blir ju spännande.

[Odo II]

Det som är svårigheten med att diskutera förkortningar är att vi inte vet vad som måste vara med och vad som inte behövs, det vet bara Rowling som sitter med hela historien. Visst vill man ha med allt som i böckerna, men då det inte går så får väl antagligen hon godkänna vad som tas bort så att filmerna ska kunna ses med någon sorts kontinuitet. Vem vet (förutom J.K), Missnöjda Myrtle kanske har en stor roll i kommande bok/böcker - filmer och det är då anledningen till att den scenen fick vara med, medan de i mitt tycke tråkiga Dobby & co antagligen inte har samma betydelse i framtiden, så de ströks.

[Bromma_Herman]

Jag anser i alla fall att man borde gjort en TV-serie istället.

Då hade man kunnat få med det väsenliga.

[B'Elanna]

Jag anser i alla fall att man borde gjort en TV-serie istället.

Då hade man kunnat få med det väsenliga.

Filmerna är storslagna och magiska. En TV-serie hade i och för sig varit intressant fast jag anser ändå Harry Potter är bäst på bio. Just eftersom en film på bio är en mer storslagen och magisk upplevelse än en TV-serie. Man har ju sällan möjlighet at se en TV-serie på en bio-duk. Förutom när man går på Star Trek visning och vi har bio-visning!

Jag tycker att de gjorde den senaste filmen mycket bra. Jag tycker att känslan var härlig. Jag gillar att "Moning Myrtle" var med. Lite synd att inte Dobby var med. Dock funkade det bra att Harry fick Gälgräset av Neville i stället. Så kunde det ju gått i boken eftersom Mad Eye gav en bok där detta stod till honom.

Jagtycker att filmen var jätte bra!!!

[B'Elanna]

Jag var helt enkelt tvungen att köpa dvd:n. :rodna: Jagvhar sett filmen för andra gången i dag och jag blev inte besviken.

Nu lade jag märke till hur den falska Mad eye Moody (Barty Cruch jr) hela tiden håller ett öga på Harry. Jag lägger också märke till att han hela tiden dricker Poly potion. Sedan nämner Myrtle också att någon dricker poly potion. Snape nämnder att någon stulit ingridienser till poly potion från hans privata förråd. Dessa ledtrådar är brilianta!

Filmen blir ännu bättre när man ser den en adnra gång. Quiddish tuneringen är fantiastikt gjord. Jag skulle dock gärna sett lite spel. Härliga bilder från balen. Jag tycker att Hermonie och Krum är söta i hop.

Efekterna är undebara. Jag tycker att Voldemort är underbar. Han känns riktigt ond och elak som något ur ens värsta mardröm. Läskigt när dödsätarna dök upp. Sorgligt när Cedrick dör.

Detta är en dvd som helt klart är värd att äga. Jag känner mig nyfiken på nästa film och framförallt sista boken. Det är underbart när jag kan säga att filmen gör boken rättvisa!

[everybodyknows]

tycker också att den senaste potter-filmen håller hög klass. det har gått uppåt med filmerna överhuvudtaget enligt mig. ettan var, potter-fan som jag ändå är, inte särskilt bra. den var alldeles för utdragen utan att egentligen tillföra något till historien. tvåan var väl ok, men den föll på att den hade svagast grund för ett manus. trean var...hmm...snudd på bra skulle jag säga. det behövdes lite färskt blod i regissörsstolen och här fanns åtminstone en vision med filmskapandet som ibland blev riktigt bra, ibland bara platt. men, huvudsaken är att det gjordes en ansats till ett försök att göra något eget av stoffet. slutligen då fjärde filmen som jag blev mycket överraskad av. jag var beredd att ösa galla över den eftersom fjärde boken är min absoluta favorit i serien so far och jag var rädd över att de lyckats förstöra den. inte då. perfekt avvägd, helt rätt saker som fick ge vika och en regi och "adaptation" (svenska?) som var mycket bra. många jag känner klagade så de blev blå på att alla detaljer inte var med och yada-yada-yada, men det är det som är poängen med en filmatisering - att göra en tolkning av ett verk, inte att visa upp en spegel på allt som sägs och görs. vad är då poängen med en film annat än att inkassera en massa pengar? jag bävar dock inför nästa film, eftersom jag tycker att the order of the phoenix är den klart sämsta boken i serien. alldeles för mycket snack, för lite handling eller utvecklande av intrigen.

[Bradis_Mamma]

B)-->

CITAT(B @ 29 Mar 2006, 21:37) <{POST_SNAPBACK}>

Jag var helt enkelt tvungen att köpa dvd:n. :rodna: Jagvhar sett filmen för andra gången i dag och jag blev inte besviken.

Nu lade jag märke till hur den falska Mad eye Moody (Barty Cruch jr) hela tiden håller ett öga på Harry. Jag lägger också märke till att han hela tiden dricker Poly potion. Sedan nämner Myrtle också att någon dricker poly potion. Snape nämnder att någon stulit ingridienser till poly potion från hans privata förråd. Dessa ledtrådar är brilianta!

Allt detta baseras ju bara på att det redan står i boken....

Jag hör till skaran som verkligen ogillar filmerna....

menmen..... längtar som en galning till bok 7.... kommer att stå å köa utanför SF-bokhandeln när den släpps...

[B'Elanna]

B)-->

CITAT(B @ 29 Mar 2006, 21:37) <{POST_SNAPBACK}>

Jag var helt enkelt tvungen att köpa dvd:n. :rodna: Jagvhar sett filmen för andra gången i dag och jag blev inte besviken.

Nu lade jag märke till hur den falska Mad eye Moody (Barty Cruch jr) hela tiden håller ett öga på Harry. Jag lägger också märke till att han hela tiden dricker Poly potion. Sedan nämner Myrtle också att någon dricker poly potion. Snape nämnder att någon stulit ingridienser till poly potion från hans privata förråd. Dessa ledtrådar är brilianta!

Allt detta baseras ju bara på att det redan står i boken....

Jag hör till skaran som verkligen ogillar filmerna....

menmen..... längtar som en galning till bok 7.... kommer att stå å köa utanför SF-bokhandeln när den släpps...

Jo, det står säkert i bolken. Fast jag gillar att se boken som film. Det blir lite annat att se det visuellt. Det är underbart med en film som man kan se flera gånger och upptäcka nya saker varje gång!

Sedan längtar jag också efter bok 7. Det är ska bli så spännande att se hur historian slutar. Jag kommer att sträckläsa boken! :trollkarl:

[Queen Arachnia]

Är det någon som vet något om hur det går med den sjunde boken, när den kommer ut? :osäker:

[rehnvall]

SPOILER VARNING uppgifter om bok 7

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1...ousRenderType=3

Rowling har idetorka? de enda nya jag kan komma på är vilken huvudperson som ska dö....

[B'Elanna]

Ett favorit citat som jag tror är från första filmen är.

"It doensn't do to dwell on dreams and forget to live Harry" Det är Dumbledore som säger så (eller något liknande) till Harry. Han syftar på Erised's spegel. En underbart sorglig historia.

[Tom_Hell]

tycker också att den senaste potter-filmen håller hög klass. det har gått uppåt med filmerna överhuvudtaget enligt mig. ettan var, potter-fan som jag ändå är, inte särskilt bra. den var alldeles för utdragen utan att egentligen tillföra något till historien. tvåan var väl ok, men den föll på att den hade svagast grund för ett manus. trean var...hmm...snudd på bra skulle jag säga. det behövdes lite färskt blod i regissörsstolen och här fanns åtminstone en vision med filmskapandet som ibland blev riktigt bra, ibland bara platt. men, huvudsaken är att det gjordes en ansats till ett försök att göra något eget av stoffet.

Jag håller helt med, och då är jag ändå inget större Harry Potter-fan... än iaf! :P

Men jag blir lite förbryllad över rubriken på denna tråd. Man ska alltså svara på om det är barnböcker eller "ny typ av fantasy"? Jag är väl benägen att dras mot det första alternativet i så fall, för någon ny innovativ typ av fantasy är det inte. Rowling kan skriva mycket spännande storys, och hon är väldigt fantasifull (vilket är näst intill nödvändigt i den här genren). Men är hon så totalt nyskapande? Jag tycker inte det. Kom igen, om det vore en ny typ av SF skulle hon alltså ligga på Tolkien-nivå... <_<

Och nog tycker jag att filmerna är lite mer ungdomsfilmer och som jämförelse kan jag ju nämna att jag tycker att t ex Buffy är en ungdomsserie liksom Herkules & Xena. Dock skall de inte buntas ihop då jag tycker att det finns lite mer djup i Harry Potter. Dock är det kanske att ta i att benämna dom "barn-böcker". Jag har bara hunnit igenom en halv bok ungefär när detta skrives, så vem vet, jag får kanske tillfälle att återkomma som ett nyfrälst fan...? :blink:

Så mitt långa svar på den korta frågan blir att HP är varken eller!

[everybodyknows]

snarare är det väl en återgång till den gamla tidens "fantasy" där vår egen värld är tätt sammankopplad till den magiska. tänk exempelvis på mytologiska berättelser, epos (homeros är ett bra exempel) eller varför inte c.s. lewis?

sen håller jag väl kanske inte riktigt med tom_hells åsikt om att buffy, xena och hercules kan buntas ihop under epitetet "ungdomsserier". som jag ser det är xena/hercules världen inriktad på en yngre publik än buffy. trots detta är vissa storylines i speciellt xena ganska så komplicerade och innehåller förvånansvärt mycket djup. jag var mycket skeptisk till serien i fråga innan jag blev "tvungen" att se en säsong tillsammans med den frälsta flickvännen...;)...hercules å andra sidan (som jag bara sett några avsnitt av som är direkt sammankopplade med händelserna i xena) verkar vara inriktade på åldern...10 - 13 kanske? xena skulle jag nog placera i huvudmålgruppen 13 - 16. buffy är däremot en serie som innehåller långa, komplicerade storylines med mycket karaktärsutveckling och ett imponerande eget mythos. därför skulle jag placera huvudmålgruppen mellan 15 - 20, men det är talande att det just är buffy av de tre serierna som har flest fans långt upp i åldrarna. nåja, nu blev det en lite väl lång utläggning kanske...;)

[Tom_Hell]

Jo, jag står fast vid att Buffy liksom Xena m fl är ungdomsserier. Visst har vissa avsnitt allvarligare karaktär - men det får inte förväxlas med djup. Dessa serier är ju så otroligt fåniga och har dessutom sådan distans till deras respektive mytologigrund att de är närmast att betrakta som parodier. Vad det gäller Hercules så kan jag bara rekommendera att se lite mer i så fall. Den vilar på precis samma grunder som Xena.

Jag skulle förmodligen ha fått ut mer av t ex Buffy om de hade tagit vampyrmytologin på allvar, trots att jag definitivt inte är någon vampyr-fan. När de i senare säsonger börjar blanda in allsköns olika fantasy och sf-varelser blev det ännu fånigare.

Och komplicerade storylines etc.? Nja lite grand kanske, men hur avsnitten är uppbyggda tekniskt har inte så mycket att göra med åldersgruppen, där är själva handlingarna mer utmärkande. Och det är dom som jag tycker är fånigast i Buffy, Xena & Hercules. Men nog om det, det var ju Harry Potter detta gällde.

Så för att återknyta; Harry Potter har lite av det där lekfulla men tar samtidigt sig själv på lite för stort allvar. Här är det alltså omvänt förhållande men effekten är densamma. Jag tror ärligt talat när det gäller vuxna Harry Potter-fans att det är barnen i oss som lockas. Äventyrslustan man hade som ung/yngre. Så i den bemärkelsen funkar det utmärkt, dock ger inte serien mitt vuxna jag så mycket.

Och förresten; med en smula modifikation av dina åldersklassificeringar så har du just medgett att de är ungdomsserier

(Vad det gäller C.S. Lewis har jag bara läst hans SF-trilogi som f ö var fantastisk. Det är väl inte den du menar är Fantasy??)

[everybodyknows]

När de i senare säsonger börjar blanda in allsköns olika fantasy och sf-varelser blev det ännu fånigare.

va? i vilka säsonger/avsnitt då?

Nja lite grand kanske, men hur avsnitten är uppbyggda tekniskt har inte så mycket att göra med åldersgruppen, där är själva handlingarna mer utmärkande.

tematiken har väl ingen större betydelse för om det ska betraktas som en ungdomserie eller ej? de flesta serier i sci-fi/fantasy genren har väldigt grundläggande teman; gott mot ont etc. då kan man ju argumentera för att det är på vilken sätt dessa handlingar presenteras som spelar någon roll.

Så för att återknyta; Harry Potter har lite av det där lekfulla men tar samtidigt sig själv på lite för stort allvar. Här är det alltså omvänt förhållande men effekten är densamma. Jag tror ärligt talat när det gäller vuxna Harry Potter-fans att det är barnen i oss som lockas. Äventyrslustan man hade som ung/yngre. Så i den bemärkelsen funkar det utmärkt, dock ger inte serien mitt vuxna jag så mycket.

för mig är det snarare den del av mig som tycker om välskrivna historier som lockas. jag får ingen vidare nostalgisk äventyrskänsla över händelserna i böckerna utan hänförs av en smart konstruerad historia, gripande karaktärer och av hur välskrivna de är. sant, där finns detaljer som kan tolkas som "barnsliga" och så vidare, men samtidigt är detta en del av harry potters storhet - att kunna läsas på olika nivåer och uppskattas för olika saker. precis som de flesta större litterära verk.

likadant är det med xena/hercules/buffy (med reservation för hercules) - de kan ses på olika plan. du väljer själv som tittare hur involverad du vill vara. samma sak gäller väl för star trek, eller hur? och ja, i viss mån är väl huvudmålgrupperna ungdomar, men det gör inte att jag tex skulle vilja klassa buffy som en särpräglad ungdomserie, likaså som jag inte vill klassa harry potter som en särpräglad barnbok. det finns så mycket mer att ta av för samtliga generationer i båda verken.

c.s. lewis? narnia? ;)

[Tom_Hell]

va? i vilka säsonger/avsnitt då?

Jag minns inte så bra nu men från början var det vampyrer, vampyrer och inget annat än vampyrer! Nu har de gått igenom varulvar, demoner, magiska fenomen etc. Ärligt talat minns jag inte allt, men det gör säkert du som sett serien med större intresse. (Dessutom tyckte jag serien blev sämre när de tog den närmare verkligheten med bl a den där hemliga statliga organisationen som jagar vampyrer.

tematiken har väl ingen större betydelse för om det ska betraktas som en ungdomserie eller ej?

Nej, det sa jag inte heller. Det är främst i manuset den bedömningen ligger. Storys och karaktärer + dramaturgin...

Men kanske kan det vara så att jag har svårare att ta fantasy-element på fullaste allvar än vad jag har med SF-diton. Får fundera lite över det.

för mig är det snarare den del av mig som tycker om välskrivna historier som lockas.

jag får ingen vidare nostalgisk äventyrskänsla över händelserna i böckerna utan hänförs av en smart konstruerad historia, gripande karaktärer och av hur välskrivna de är. sant, där finns detaljer som kan tolkas som "barnsliga" och så vidare, men samtidigt är detta en del av harry potters storhet - att kunna läsas på olika nivåer och uppskattas för olika saker. precis som de flesta större litterära verk.

Jo, men välskrivna intriger finns det i väldigt mycket som jag inte gillar. SÅ jag tror ändå att det finns en hel del undermedvetet.

likadant är det med xena/hercules/buffy (med reservation för hercules) - de kan ses på olika plan. du väljer själv som tittare hur involverad du vill vara. samma sak gäller väl för star trek, eller hur?

Men det resonemanget kan man ju överföra på vad som helst. Björnes magasin, Teletubbies, Blodsbröder?

och ja, i viss mån är väl huvudmålgrupperna ungdomar, men det gör inte att jag tex skulle vilja klassa buffy som en särpräglad ungdomserie,

Nä, de är inte i viss mån. De är ungdomsserier har vi ju nyss konstaterat. Är motviljan och anledningen till att du inte vill särprägla Buffy månne att det känns fel då du faktiskt gillar serien? Är det en stolthets-grej månne?

Andra exempel på ungdoms-serier är O.C. och One Tree Hill, dock utan Buffys, Xenas & Hercules flamsighet. Där är motsatsen på skalan. Där Buffy & co inte tar sig själva på tillräckligt stort allvar gör O.C. och OTH det alldeles för mycket. Det här är en annan sak som präglar ungdomsserier. Det är ofta antingen eller i deras framtoning. Precis som tonåringar kan vara.

c.s. lewis? narnia? ;)

Sorry jag var trött. Tänkte inte på att han skrivit dom också...

[everybodyknows]

Jag minns inte så bra nu men från början var det vampyrer, vampyrer och inget annat än vampyrer! Nu har de gått igenom varulvar, demoner, magiska fenomen etc. Ärligt talat minns jag inte allt, men det gör säkert du som sett serien med större intresse. (Dessutom tyckte jag serien blev sämre när de tog den närmare verkligheten med bl a den där hemliga statliga organisationen som jagar vampyrer.

säsongen du nämner är nummer fyra i ordningen och ja, den brukar klassas som en av de svagare. liksom harry potter har buffy en komplex mytologisk värld. det är lite det jag menar med att man själv bestämmer som tittare/läsare hur involverad man vill vara. i dina exempel finns det kanske inte särskilt mycket underliggande mening eller mythos att dyka in i. därav tycker jag att både harry potter och buffy har en för stark framtoning för att enbart klassas som ungdomsfenomen. det går helt enkelt över huvudet på de som är för små. sen är ju just harry potters storhet att böckerna kan läsas på så många olika vis. alltifrån en väldigt rak läsning som enbart rör sig om plot eller en mer djupgående analytisk läsning om exempelvis symboliken och varför rowling har valt vissa saker som hon valt etc. det djupet vågar jag påstå att man inte hittar i björnes magasin...;)

därför vill jag heller inte särprägla eller definiera harry potter och/eller buffy som renodlade ungdomsböcker/program. det har ingenting med någon missriktad stolthet att göra. jag rör mig så vitt jag vet på hela spektrat från barnsliga tv-program till konsthistorieteori i mina intressen, så det tror jag inte är fallet. dina exempel angående one tree hill och the o.c. faller däremot inom min definition av ungdomsserier. varför? jo, för att de är produkter av en tradition tv-serier där den rådande trenden varit att de gått bra hos ungdomar. vi kan tala om en reell genre - tonårssåpa/drama. följdaktligen koncentrerar de sig också på typiska tonårsproblem, medan exempelvis buffy visserligen har med de samma i historien, men de blir aldrig seriens huvudkoncept. likaså blir inte harry potters uppväxt och vedermödor huvudkonceptet i den historien. bara att vi för den här diskussion är ett tecken på att genreproblematiken när det gäller potter är riktigt klurig. å andra sidan kan man ju undra varför vi människor (iaf jag) prompt vill passa in allt i genres...;)...btw, inget ont om oth från min sida. gillar den rätt mycket ändå...;)

[Tom_Hell]

säsongen du nämner är nummer fyra i ordningen och ja, den brukar klassas som en av de svagare.

Nä, men de inför ju mer och mer undan för undan. (Iofs inte konstigt då det är uppenbart att de bakom serien uppenbarligen inte tror på att vampyrtemat räcker. Själv är jag av annan åsikt)

liksom harry potter har buffy en komplex mytologisk värld. det är lite det jag menar med att man själv bestämmer som tittare/läsare hur involverad man vill vara. i dina exempel finns det kanske inte särskilt mycket underliggande mening eller mythos att dyka in i. därav tycker jag att både harry potter och buffy har en för stark framtoning för att enbart klassas som ungdomsfenomen. det går helt enkelt över huvudet på de som är för små.

Om jag fattat dig rätt så klarar altlså inte ungdomar 13-20 år av allt för komplicerade världar och mytologier? I så fall bör du nog kolla runt lite och ompröva den idén. I alla de serierna talar man om problem som är mer eller mindre vanliga för ungdomar. OTH och O.C. berättar dem ganska öppet även om de förflyttas till en värld som många kanske inte är så vana med. Buffy & co använder sig av mer avlägsna världar inom SF och fantasy. Och mytologierna i sig är ju inte centrala i någon av serierna/filmerna.

sen är ju just harry potters storhet att böckerna kan läsas på så många olika vis. alltifrån en väldigt rak läsning som enbart rör sig om plot eller en mer djupgående analytisk läsning om exempelvis symboliken och varför rowling har valt vissa saker som hon valt etc. det djupet vågar jag påstå att man inte hittar i björnes magasin...;)

Nja, jag anser att man skall vara försiktig med att läsa in för mycket symbolik och sånt. Nu vet jag iofs inte vad Rowling har uttalat sig om, men det finns ju dom som gjort groteska tolkningar av vad Roddenberry ville framföra med Star Trek t ex. Men men, jag har ju inte läst böckerna så jag blir kanske överraskad där.

dina exempel angående one tree hill och the o.c. faller däremot inom min definition av ungdomsserier. varför? jo, för att de är produkter av en tradition tv-serier där den rådande trenden varit att de gått bra hos ungdomar.

Vilket även är fallet med Buffy, Xena etc. Du ska inte för ett ögonblick försöka inbilla mig att de bakom serierna inte har ett gott hum om vad som går hem hos ungdomar. Jag gör i det avseendet ingen som helst skillnad på O.C. och Buffy. Se längre upp om ungdomsproblem...

vi kan tala om en reell genre - tonårssåpa/drama. följdaktligen koncentrerar de sig också på typiska tonårsproblem, medan exempelvis buffy visserligen har med de samma i historien, men de blir aldrig seriens huvudkoncept.

Det är sant men det gör ingen reell skillnad. buffy använder sig av SF för att berätta ungefär samma saker. Om du tror att huvudkonceptet i Buffy skulle vara något annat så har du inte förstått vad SF är i ett historiskt perspektiv. Se bara på TOS. SF används ofta för att föra fram vissa problemoch frågeställningar. Det har varit olika angående anledningen - i TOS var det för att kringgå de styrande på TV-bolaget. Detta är centralt om man t ex följer karaktären Buffy. Hennes utveckling från flamsig fjortis till vuxen blir ganska central efter några säsonger. Därför kan jag peta in Buffy i den genren.

likaså blir inte harry potters uppväxt och vedermödor huvudkonceptet i den historien. bara att vi för den här diskussion är ett tecken på att genreproblematiken när det gäller potter är riktigt klurig. å andra sidan kan man ju undra varför vi människor (iaf jag) prompt vill passa in allt i genres...;)...btw, inget ont om oth från min sida. gillar den rätt mycket ändå...;)

Nja, om jag bara utgår från filmerna så är Potters utveckling ett centralt tema med själva äventyren som en förpackning. Återigen ganska typiskt för SF och i viss mån fantasy.

Vad det gäller genrer så är det väl bl a för att lättare kunna diskutera och jämföra. Genom att jämföra saker får vi människor lättare ut värdet och betydelsen av en sak. Jag tror att det är det som är viktigt för oss - inte att indela i fack. Det är bara ett steg på vägen...

[everybodyknows]

Om jag fattat dig rätt så klarar altlså inte ungdomar 13-20 år av allt för komplicerade världar och mytologier? I så fall bör du nog kolla runt lite och ompröva den idén. I alla de serierna talar man om problem som är mer eller mindre vanliga för ungdomar. OTH och O.C. berättar dem ganska öppet även om de förflyttas till en värld som många kanske inte är så vana med. Buffy & co använder sig av mer avlägsna världar inom SF och fantasy. Och mytologierna i sig är ju inte centrala i någon av serierna/filmerna.

nej, du förstod mig inte rätt...;)...vad jag menade med "dina exempel" var björnes magasin, teletubbies, med mera. som jag sagt innan så går jag med på att huvudmålgruppen för potter/buffy är ungdomar, men att man inte enbart kan definiera dem som ungdomsfenomen. mytologierna är väldigt centrala i b/p. hela magisystemet i potter kontrasterat med den långa demonologin i buffy. det är dessa aspekter som för historien framåt. en karaktärsutveckling är oundviklig, men det är inte huvudtemat i någon av exemplen.

Nja, jag anser att man skall vara försiktig med att läsa in för mycket symbolik och sånt. Nu vet jag iofs inte vad Rowling har uttalat sig om, men det finns ju dom som gjort groteska tolkningar av vad Roddenberry ville framföra med Star Trek t ex. Men men, jag har ju inte läst böckerna så jag blir kanske överraskad där.

man kan i stort sett läsa allt med en symbolistisk innebörd, även om vissa historier ger mer än andra. potter har som sagt en djuplodad mythos, vilket gör att just en symbolisk tolkning är relevant. sen har du fullkomligt rätt i att man ibland kan överanalysera saker och ting, men så länge man inte låter själva symboliken ta överhand från historien i sig ??r det väl ingen större fara?

Vilket även är fallet med Buffy, Xena etc. Du ska inte för ett ögonblick försöka inbilla mig att de bakom serierna inte har ett gott hum om vad som går hem hos ungdomar. Jag gör i det avseendet ingen som helst skillnad på O.C. och Buffy. Se längre upp om ungdomsproblem...

vad jag menade var att medan o.c. & oth är en del av en pågående tradition där egentligen inte särskilt mycket har hänt de senaste 15 åren. buffy, potter, xena etc däremot kanske har legat rätt i tiden men de har varit nyskapande på ett vis som en traditionell ungdomsserie inte kan vara. inte bara för att man förflyttas till en annan värld utan även i dramaturgi, problemställningar osv. i grund och botten - allt o.c/oth visar oss har vi sett ett dussintals gånger förr. det är små variationer, men ändå samma problem.

Det är sant men det gör ingen reell skillnad. buffy använder sig av SF för att berätta ungefär samma saker. Om du tror att huvudkonceptet i Buffy skulle vara något annat så har du inte förstått vad SF är i ett historiskt perspektiv. Se bara på TOS. SF används ofta för att föra fram vissa problemoch frågeställningar. Det har varit olika angående anledningen - i TOS var det för att kringgå de styrande på TV-bolaget. Detta är centralt om man t ex följer karaktären Buffy. Hennes utveckling från flamsig fjortis till vuxen blir ganska central efter några säsonger. Därför kan jag peta in Buffy i den genren.

sf i ett historiskt perspektiv är inte att föra fram vissa problem och frågeställningar. det är något av en efterkonstruktion. exempelvis jules verne hade ju inte några större samhälleliga problemställningar i sina böcker, inte heller de italienska futeristerna (annat än att de var fascister då...;)). enligt ditt sätt att resonera kan man placera in alla coming-of-age romaner under ungdomsfacket. exempelvis catcher in the rye har ett starkt psykologiskt djup och den tonårige karaktären utvecklas, men inte är det en ungdomsbok för det. det måste finnas fler beröringspunkter än en tonåring som blir vuxen för att man ska räkna det som en ungdomsserie.

[Tom_Hell]

nej, du förstod mig inte rätt...;)...vad jag menade med "dina exempel" var björnes magasin, teletubbies, med mera.

Men du skrev ju i samband med mytologin att "det går över huvudena på de som är små"?

som jag sagt innan så går jag med på att huvudmålgruppen för potter/buffy är ungdomar, men att man inte enbart kan definiera dem som ungdomsfenomen. mytologierna är väldigt centrala i b/p. hela magisystemet i potter kontrasterat med den långa demonologin i buffy. det är dessa aspekter som för historien framåt. en karaktärsutveckling är oundviklig, men det är inte huvudtemat i någon av exemplen.

Jag vet i så fal inte riktigt vad du menar med "ungdomsfenomen"!

Men jag står fast vid att du missar en hel del av serierna om du på fullaste allvar tror att mytologierna är det centrala. Precis som i Star Trek är det bara ramhandling för den historia som skall berättas. I Buffy t ex har det ibland handlat om homosexualitet, att bli vuxen, psykiska problem etc. Allt det andra runt omkring är ju där som en dimridå för att tittarna lättare skall kunna ta emot budskapen.

Detta är vad Fanatsy och SF traditionsenligt har handlat om, och fortfarande gör idag. Det är pudelns kärna!

vad jag menade var att medan o.c. & oth är en del av en pågående tradition där egentligen inte särskilt mycket har hänt de senaste 15 åren. buffy, potter, xena etc däremot kanske har legat rätt i tiden men de har varit nyskapande på ett vis som en traditionell ungdomsserie inte kan vara. inte bara för att man förflyttas till en annan värld utan även i dramaturgi, problemställningar osv. i grund och botten - allt o.c/oth visar oss har vi sett ett dussintals gånger förr. det är små variationer, men ändå samma problem.

Vilket jag hävdar att Buffy m fl också gör. Nyskapande? :blink: Ursäkta men nu börjar jag fnissa okontrollerat. Man har snappat upp vampyr-trenden som rått de senaste åren. Inget nytt under solen där (ja dessutom har man blandat in allt annat som kan räknas som övernaturligt men detta är inte kvalitativt nyskapande, det är kvantitativt. Problemen man för fram är samma ***** problem som i de andra ungdomsserierna. Inget nytt - bara i en ovan förpackning.

sf i ett historiskt perspektiv är inte att föra fram vissa problem och frågeställningar. det är något av en efterkonstruktion. exempelvis jules verne hade ju inte några större samhälleliga problemställningar i sina böcker, inte heller de italienska futeristerna (annat än att de var fascister då...;)).

Läs C.S. Lewis t ex. Massor med budskap och symbolik. Sedan spelar det knappast någon roll när samhällskritiken på allvar tog över SF. Det spelar roll att det är så den används nu!

exempelvis catcher in the rye har ett starkt psykologiskt djup och den tonårige karaktären utvecklas, men inte är det en ungdomsbok för det.

Kan jag inte uttala mig om då jag ej läst den.

det måste finnas fler beröringspunkter än en tonåring som blir vuxen för att man ska räkna det som en ungdomsserie.

Japp, och det är det jag har försökt framföra att serierna har. Men däremot är det ganska säkert att säga att det är mycket troligt att en serie med en huvudperson som är ungdom och går igenom för den realistiska problem är en serie som riktas till ungdomar!