Transwarpdrift

Transwarpdrift (Eng: transwarp drive) är en sammanfattande benämning på tekniker som gör det möjligt att nå hastigheter från warp 10 och högre. De teoretiska modeller som sattes upp, visade att transwarpgrafen (warpfaktorns förhållande till hastigheten) upprepade sig i all oändlighet. Vid exakt varje multipel av 10 skulle hastigheten vara oändlig, dvs avståndet mellan varje given start- och slutpunkt skulle vara noll. Istället för att förvränga den normala rymden - vilket görs med den vanliga warpmotorn - förflyttas hela skeppet in i subrymden och skapar en maskhålsliknande förbindelse till en förutbestämd destination (på samma sätt som för radiosignalerna som använder subrymden).

Vid warp-hastigheter över transwarptröskeln (dvs multiplar av 10) skulle dock destinationen kunna ändras under färden. Helt enkelt för att det finns tid till det! Mellan varje transwarptröskel befinner sig skeppet i en s.k. transwarpdomän. Transwarpdomän 1 motsvarar hastigheter mellan warpfaktor 10+ och 20, transwarpdomän 2 hastigheter mellan 20+ och 30, osv.

Under TNG- och Voyager-eran lyckades man aldrig övervinna svårigheterna med transwarpdriften, och skapa en motor som var tillräckligt tillförlitlig för att installeras på federationens rymdskepp.

(I grafen visas warpfaktorns [x] förhållande till hastigheten uttryckt som antal gånger ljushastigheten [y])