Holodäck

Ett holodäck (eng: holodeck) är ett rum utrustat med ett hologramrutnät, som innehåller dioder som kan stråla i alla riktningar och skapa holografiska bilder. Med hjälp av kraftfält skapas de modeller på vilka de tredimensionella holografiska bilderna projiceras. Kraftfälten ger objekten en illusion av substans, högtalare som skapar förskjutna ljudbilder, en illusion av att ljuden kommer från "rätt" ställen, och lukter skapade med doftgeneratorer, förstärker ytterligare upplevelsen av att "detta är verkligt".

Känslan av att röra sig i en vidsträckt omgivning simuleras med att kraftfälten under fötterna förflyttas på så sätt att var och en hela tiden befinner sig på samma plats (ungefär som på ett löpband). Med andra ord är det omgivningen som rör sig relativt personen, inte tvärtom, och med det åtföljande perspektivförändringar, ljud som blir svagare eller starkare, osv. Effekten är en ultrarealistisk simulering av miljön, med vilken personen också kan interagera.

Problem med hanteringen av holodäck

Om man bortser från de tillfällen när ett holoprogram krånglar och kan ge upphov till skador på person och skepp, finns det självklart flera återkommande problem med holodäcktekniken som sådan. 

En av de främsta är att "allt som händer på holodäcket stannar på holodäcket". Det betyder att om någon exempelvis äter riktig mat där så stannar det kvar. Svettas man så stannar detta också kvar, och om en person har sex med en holokaraktär så stannar allt sådant som blir kvar efter en sådan akt kvar på holodäcket. Alla dessa restprodukter samlas i behållare vid varje holodäck, vilka behöver tömmas med jämna mellanrum, med starka dofter som resultat. (Moist Vessel)