(Eng: warpdrive)
Warpdriften ger rymdskeppen förmågan att färdas snabbare än ljuset. Warpdrift börjar med att materia och antimateria kolliderar i warpkärnan (eng: warpcore). Detta leder till att enorma mängder energi skapas som leds ut i warpgondolerna där den används till att skapa det warpfält som ger möjlighet att färdas i överljusfart. Warpfältet kontraherar tidsrymden framför skeppet och expanderar det bakom. När man tryckt ihop tidsrymden blir sträckan man ska förflytta sig mycket kortare och kan med liten ansträngning färdas den. Detta sker inte en gång utan kontinuerligt under warpfärden.
Förenklad animation av warpdrift.
Man färdas alltså inte snabbare är ljuset, lokalt sett. Färd i faktisk ljusfart skulle kräva oändligt mycket energi och skeppen skulle få en oändlig massa. Dessutom går tiden, lokalt sett, långsammare ju snabbare man färdas, vilket självklart skulle leda till komplikationer.
Se även teman: Warpfaktorer och Warpmotorn och de tidigaste warpskeppsprojekten
Diagram över Alcubierres warp-motor.
En vetenskaplig kommentar
Om vi någonsin utvecklar en äkta "warp"-motor som kan ta oss till stjärnorna väl inom en människas livstid, kommer vi förmodligen att se tillbaka på fysikprofessorn Miguel Alcubierre, som den som lade fram den första teoretiska lösningen. Alcubierre påstår att man genom att manipulera rumtiden självt, kan göra det möjligt för ett rymdskepp att färdas inom en "bubbla" omgiven av ett warp-fält. Rymdskeppet skulle aldrig behöva bryta genom ljushastighetsbarriären, utan istället korta ner avståndet till färdmålet genom att komprimera rumtiden framför skeppet, och expandera det bakom.
En tilltalande konsekvens av den här lösningen är att accelerationen/retardationen i färdriktningen alltid skulle vara 0, och gången av tiden skulle inte ändras.
Det skulle givetvis kräva enorma mängder energi för att förändra rymdens geometri, uppskattningsvis lika mycket som om jupiters hela massa omvandlades till energi!
Överljusfart mäts i warpfaktorer. Warpfaktor 1 är lika med ljusets fart och skalan ökar sedan exponentiellt upp till warpfaktor 10, som är oändlig fart. Vid oändlig fart befinner man sig på alla platser i universum samtidigt. I realiteten färdas dock rymdskeppen sällan snabbare än warp 9,92.
Det finns dessutom andra sätt att färdas snabbt t.ex. genom att utnyttja maskhål (eng: wormholes) som är en genväg bestående av en relativt permanent krökning i tidsrymden. Dessa innebär att man kan färdas snabbt från en punkt till en annan utan att använda warpdriften.
Nyheter: 080815
Nyheter: 090507
Nyheter: 110405
Nyheter: 120919
Nyheter: 130115
Nyheter: 130405