Deflektorer

Deflektorn, som också kallas navigationsdeflektor (eng: navigational deflector), konstruerades ursprungligen för att avleda rymdstoft, mikrometeoriter, rymdskrot, och liknande från rymdskeppet. Vid hastigheter större än ljusets är deflektorn oumbärlig för de flesta rymdskepp, eftersom även de minsta partiklar kan skada skeppet allvarligt. Med tiden har deflektorn utvecklats till en slags "schweizisk armékniv", som kan skydda skeppet mot låg- och medelenergivapen, men också till att generera en mångfald olika partikel- och energiemissioner.

Genom deflektorstrålar som sträcker sig tusentals kilometer framför rymdskeppet, och riktas med hjälp av skeppets sensorer, skapas ett "första försvar" mot större partiklar som kan kollidera med skeppet. Ett "andra försvar" som består av statiska lågeffekts deflektorsköldar, skyddar mot mikropartiklar, som spridda atomer, joner, etc.