Gene Cernan har gått ur tiden. Den 82-årige astronauten deltog ombord tre bemannade rymdfärder, och bidrog därmed både till mänsklighetens första månlandning och till vår sista.
Eugene Andrew "Gene" Cernan föddes i Chicago, Illinois den 14 mars år 1934. År 1958 års ålder blev han en certifierad pilot i USA:s flotta, och under sin karriär samlade han på sig mer än 5000 flygtimmar.
År 1963 utsågs Gene Cernan till NASA:s tredje bildade astronautgrupp. Denna astronautgrupp var den första som godtog sökande som saknade erfarenhet som testpiloter, under förutsättning att de istället hade piloterfarenhet från militären. Utav de fjorton antagna i gruppen var det två som kom in tack vare det villkoret, nämligen Gene Cernan och Buzz Aldrin.
Cernan utsågs till reservpilot för det bemannade rymdfärdsuppdraget Gemini 9. Efter att den primära besättningen avled i en flygolycka på väg till rymdbasen den 28 februari 1966 befodrades Cernan till pilot för uppdraget, som genomfördes den 1 juni samma år. Detta blev Cernans första vistelse i yttre rymden, som varade i 3 dagar.
I maj år 1969 deltog Cernan i uppdraget Apollo 10, som har beskrivits som ett "genrep" inför den första månlandningen. Cernans uppdrag var att navigera månlandaren till en position 15,6 km ovanför månens yta, där man planerade att inleda den faktiska landningen under det följande uppdraget. Uppdraget lyckades, vilket lade grunden för uppdraget Apollo 11, då Neil Armstrong och Buzz Aldrin blev de första två människorna att sätta fot på månen.
Under resan tillbaka från månen till jorden uppnådde Apollo 10 en fart på 39 897 km/h (eller drygt 11 km per sekund), vilket än idag håller världsrekordet för snabbast bemannad farkost.
I december år 1972 ledde Cernan uppdraget Apollo 17. Uppskjutningen skedde den 7 december, och den 11 december landade landningsmodulen Challenger i Taurus-Littrow-dalen. Gene Cernan var den första som klev ur landningsmodulen, och därmed blev han den elfte människan att sätta fot på månen, följd av Harrison Schmitt, som därmed blev den tolfte. Tillsammans ägnade de tre dagar på månen, och genomförde tre uppdrag utanför landningsmodulen.
Gene Cernan och Harrison Schmitt sjunger medan de skuttar igenom Taurus-Littnow-dalen.
När duon avslutade sitt tredje och sista uppdrag på månens yta klev Schmitt återigen ombord landningsmodulen, tätt följd av Cernan. Det de inte visste då var att vi mer än 44 år senare skulle minnas detta som den sista bemannade månfärden, och därmed minns vi även Gene Cernan som den sista människan på månen.
Gene Cernan dog i Houston den 16 januari 2017, efter en längre tids hälsoproblem. I ett uttalande uttrycker Cernans familj sin sorg, och skriver att "även vid 82 års ålder brann Gene för att dela med sig av sin önskan att se människosläktet fortsätta sin utforskning av rymden och för att uppmuntra vårt lands ledare och ungdomar att inte låta honom förbli den sista människan på månen".
Star Trek-veteranen Michael Okuda har delat med sig av ett brev som han fått av Cernan som barn, som svar på den redan då Star Trek-älskande ungdomens förslag att döpa landningsmodulen på Apollo 17 till "Enterprise".
Vännen och kollegan Buzz Aldrin skriver i sin blogg: "Vi astronauter kommer för evigt att minnas hans muntra och leende inställning till allt. Nu när både den Första Mannen, Neil Armstrong, och den Sista Mannen, Gene Cernan, har gått ur tiden, tillfaller det oss Mellanmän att föra med oss Apollo-andan in i vårt lands framtid, och hela vår världs."

Redan år 1832 fick Charles Wheatstone idén till en bildvisare som man kunde montera vid sina och få illusionen av att man tittade på bilder i 3D. Huvudmonterade skärmar har utvecklats en hel del sedan dess, och om bara några månader kommer spelet Star Trek: Bridge Crew att släppas till tre konkurrerande virtuell verklighetskonsoler.
Det är dock inte bara i virtuella verkligheter som Star Trek dyker upp, utan även i augmenterad och augmenterad verklighet, som kombinerar information från den verkliga världen och kombinerar den med datorgenererade inslag, såsom de eponyma fickmonstren i Pokémon Go eller specialeffekterna i Action Movie FX.
En av de stora utvecklarna inom augmenterad verklighet är Microsoft, som ligger bakom smartglasögonen Microsoft HoloLens. Till skillnad från VR-konsoler (såsom HTC Vive, PlayStation VR och Oculus Rift) syftar den här tekniken på att augmentera vår verklighet med interagerbara hologram, som kan vara allt från datavisualiser till spelfigurer och virtuella konstverk.
Ett av Microsofts flaggskeppsprogram för HoloLens är appen Actiongram, som är ett program där man spelar in filmer som augmenteras med förinspelade hologram. Man kan till exempel ge sina hemmavideor lite extra krydda genom att slänga in en dinosaurie eller en enhörning i sitt vardagsrum, eller låta ens hund sniffa på ett flygande tefat. Men om man inte tycker att det låter spännande nog så finns nu ett ännu galnare alternativ: Låt George Takei dansa på dina bokhyllor.
George Takei-hologrammet är ett av flera temapaket som kommer att finnas tillgängliga för HoloLens, tillsammans med internetikonerna Grumpy Cat och Nyan Cat. Det är än så länge oklart om dessa temapaket kommer att ingå i produkten eller om man måste köpa till dem separat.
För mig kan det dock kvitta, för jag har ändå inte råd med en HoloLens, och det är nog många som är i samma sits som jag. Däremot kan alla som har en iPhone eller en iPad njuta av en lite enklare augmenterad verklighetsupplevelse i spelet Star Trek: Timelines. Nyligen upptäcktes det nämligen att det går att låsa upp spelet från TNG-avsnittet The Game inuti spelet. Instruktioner och en demonstrationsvideo finns att se på Kotaku.com.
I NASAs nya film om den internationella rymdstationen berättar de om hur Star Treks visioner för 50 år sedan på många sätt redan har blivit verklighet. Hela filmklippet på 5 minuter har mängder av Star Trek-referenser och det är spännande att se.
En grupp forskare som arbetar för Kremlin och president Putin hävdar att teleportering kan vara möjligt om sisådär tjugo år, skriver Express.co.uk.
Ryska regeringen kommer att sätta undan 1,1 miljarder dollar för projektet som de kallar för "National Technology Initiative" (NTI). Alexander Galitsky, en rysk investerare inom teknologi, säger:
-Det låter fantastiskt idag, men det har genomförts framgångsrika experiment vid Stanford på den molekylära nivån. Mycket av tekniken vi har idag har hämtats från sf-filmer som gjorde för 20 år sedan.
Så kanske kan de som lever runt 2035 säga "Beam me up, Scotty" på riktigt. Undertecknad är dock skeptisk och drar sig till minne att USA:s president George W. Bush Sr. utlovade människor på Mars på 2010-talet i början av 1990-talet, och trots alla utmaningar Marsresor innebär, så är det inget i jämförelse med teleportering...
Vad är dina drömmar? Dan Pallotta drömmer i detta TED Talk på 12 minuter om en tid då vi är lika exalterade, nyfikna och vetenskapligt törstande kring mänsklighetens utvecklande, precis som vi idag är över teknologin. Som Thomas Merton sade: "Vad kan vi nå om man seglar till Månen, om vi inte är kapabla att korsa avgrunden som skiljer oss från varandra.. "
Detta TED Talk fokuserar mycket på det som talas om i Star Trek - att vilja möta varandra över alla slags gränser och utvecklas som mänsklighet i första hand. Även om Dan Pallotta inte nämner Star Trek kändes detta TED Talk väldigt aktuellt för oss trekkers och oss människor.

Rom lagar Nogs inbyggda översättare i DS9-avsnittet Little Green Men. Den här bilden kan bli verklighet inom några år, om utvecklaren Waverly Labs får bestämma.

Christer Fuglesang. Helen Sharman. Andreas Mogensen. Det är bara tre av de omkring etthundra astronauter som kommer att delta i ASE:s (Association of Space Explorers) årliga kongress under den kommande veckan. I år är mötesplatsen ingen annan än vår egna lilla huvudstad, och i dagarna kommer allmänheten att kunna ta del av flera öppna föreläsningar i KTH:s regi.
På bilden ser vi Chris Hadfield och Samantha Hadfield, två astronauter som har gjort sig världskända för sin användning av sociala medier i rymden för att informera och inspirera oss här på jorden, och därmed också fått det ultimata gränslandet att kännas lite närmare, och lite mer angeläget. Om du vill komma lite närmare dessa två så är det bara att pallra dig till Stockholms konserthus imorgon förmiddag, för att se dem i samtal med andra astronauter och vetenskapsmän om rymdens förmåga att inspirera oss.
Här följer en genomgång av schemat som det ser ut i dagsläget. Besök KTH:s hemsida för fler detaljer och uppdateringar.
Inspired by space
Tid: 10.15 - 11.45
Plats: Stockholms konserthus, Grünewaldsalen
Deltagare:
Advances in European Space Exploration
Tid: 14.00 - 16.00
Plats: Stockholms konserthus, Grünewaldsalen
Deltagare:
Space Research & Korta presentationer från KTH-forskare
Tid: 9.00 - 10.50
Plats: Stockholms konserthus, Grünewaldsalen
Space Research:
Korta presentationer från KTH-forskare:
EVA: 50 Years and the Future
Tid: 11.10 - 13.00
Plats: Stockholms konserthus, Grünewaldsalen
Deltagare:
Är man ett inbitet fan av en stor franchise så är det bäst att man har en av två saker: Djupa fickor eller väldigt bra impulskontroll. En som har mer av det förstnämnda är MythBusters-kändisen Adam Savage, vilket fick honom i knipa när han fick syn på en replik av Kapten Kirks befälhavarstol på eBay.
När möbeln sedan visade sig vara av undermålig kvalitet - dels vad gäller själva konstruktionen och dels vad gäller likhet till originalet - bestämde sig Savage för att ta saken i egna händer, och som en del av sin pågående YouTube-serie Adam Savage's One Day Builds byggde han och hans vänner en ny kaptensstol. Den nya stolen är mycket mer lik originalet och har dessutom fungerande knappar, lampor och en rad andra häftiga funktioner som jag inte vill "spoila".
Klicka här för att komma till filmen.
Under arbetet med att utveckla raketmotorn emdrive har Nasa fått energistrålar att röra sig snabbare än ljusets hastighet, skriver Aftonbladet.se. Vissa forskare tror nu detta kan vara ett steg mot att realisera warpmotorn.
Emdrive drivs av mikrovågsteknologi och när forskarna sköt energistrålar genom dess resonanskammare såg de att vissa strålar färdades snabbare än ljusets hastighet. Emdrivemotorn fungerar genom att via en magnetron vid hög effekt generera mikrovågor som skapar drivkrafter. Den saknar rörliga delar och kan därför innebära en revolution för rymdfarkoster.
Inom Nasa har man diskuterat upptäckten på ett rymdforum, och nu återstår det att se om man kan återskapa att vissa strålar färdades snabbare än ljusets hastighet. Kan man det så kan det vara första steget mot skepp som kan färdas i en warpbubbla.
Nasa-forskaren Harold White:
-Det är matematiskt möjligt. Frågan är om det är möjligt rent praktiskt.
(Tack till Marcus)
Solsystemet Tau Ceti har många Star Trek-anknytningar: Picard har besökt en bar på Tau Ceti III, Janeways far omkom på Tau Ceti Prime och The Travellers art kom ursprungligen från en planet i systemet. Det är bara några exempel på när Tau Ceti, som ligger cirka 20 ljusår från jorden, har figurerat i Star Trek. Men nu hävdar astrofysiker att verklighetens Tau Ceti förmodligen saknar förutsättningar för liv, skriver Science Daily.
I solsystemet kretsar fem kända planeter, varav två kan ligga inom den beboeliga zonen. Det vill säga på lagom avstånd från solen. Med andra ord är det varken för kallt eller varmt för att hysa liv. Planeterna kallas för Tau Ceti e och f.
-Planet e ligger i den beboeliga zonen bara om vi gör väldigt generösa antaganden. Planet f såg initialt mer lovande ut, men efter att ha modellerat stjärnans utveckling så är det troligt att den har rört sig in i den beboeliga zonen nyligen eftersom Tau Ceti-stjärnan har börjat lysa starkare under sin livscykel, säger astrofysikern Michael Pagano vid Arizona State University.
Baserat på forskarnas modeller har planet f funnits i den beboeliga zonen mycket kortare än en miljard år. Det låter kanske som lång tid, men det tog jordens biosfär cirka två miljarder år att producera förändringar i atmosfären som kan upptäckas utifrån. En planet som gjorde entré i den beboeliga zonen bara för några hundra miljoner år sedan kan mycket väl vara en möjlig plats för liv och till och med vara bebodd, men den saknar biosignaturer som vi kan upptäcka, skriver Science Daily. Således kanske Star Trek visar sig att ha rätt till sist...

ESA-asteonauten Sam Cristoforetti har aldrig varit den som hymlar om sin kärlek till Star Trek. Det var inte länge sedan hon trollband oss med en fantastiskt vacker hyllning till Leonard Nimoy, och nu följer hon upp med ett foto och utstyrsel som heter duga, med tillhörande Janeway-citat.
Rymdkapseln hon pekar på heter Dragon och är konstruerad av det privatägda rymdfartsbolaget SpaceX. Ombord finns som Cristoforetti antyder en specialkonstruerad espressobyggare, samt utrustning, livsmedel och nya experimentella anordningar. Kapseln kommer att förbli vid kapseln i en dryg månad, tills den 21 maj då den ska återvända till jorden fullastad med avfall och avslutade experiment.

Det är lätt hänt att man tar för givet hur mycket av våra vardagsliv som är beroende av gravitationen. Det handlar om allt från hur vi förvarar ömtåliga föremål till hur vi håller våra muskler i trim. Ett viktigt problem som astronauterna ombord den internationella rymdstationen måste ta itu med är hanteringen av vätskor; att spilla ett glas vatten här på jorden må vara bra frustrerande, men vi vet åtminstone alltid åt vilket håll det kommer att fara.
Ett annat problem är hur en ska kunna dricka någonting när man inte helt enkelt kan luta en bägare i munnens riktning och lämna resten åt gravitationen. När man dricker ombord ISS använder man sig vanligtvis av täta plastpåsar med sugrör, som gör det möjligt att antingen suga eller pressa ut vätskan. Astronauten Don Pettit lyckades dock komma på en annan lösning: Genom att ta en plastficka och forma den som en vattendroppe kunde han konstruera en kopp som utnyttjar vätskans egna ytspänning för att föra vätska från botten och upp till randen.
Den här innovationen inspirerade futuristerna bakom Cosmic Lifestyle Corporation att ta fram en serie med glas som bygger vidare på samma princip, men gör det lite mer praktiskt och lite mer festligt. Glasen är gjorda på ett sådant sätt att de kan konstrueras med hjälp av en 3D-skrivare, såsom den de har ombord ISS.
Nu har de vänt sig till allmänheten för att få startkapital till att utveckla och testa en rad med prototyper, i hopp om att en dag ta fram en design värdig ISS-besättningen. Med 11 dagar kvar på sin Kickstarter-kampanj och bara drygt $2 000 insamlade ser det inte ut som att de kommer att nå sitt mål på $30 000, men kampanjsidan bjuder i vilket fall på en del intressant läsning, och det ska bli intressant att se vad Cosmic Lifestyle Corporation hittar på i framtiden.
Hur ser stjärnhimlen ut från ISS? Hur håller man kontakten med familjen när man är i rymden? Och hur går det att sova när solen går upp 15 gånger om dagen? Dessa är några av de frågor som astronauterna Terry Virts och Samantha Cristoforetti besvarar i en direktsänd intervju ombord ISS.
Framåt slutet av intervjun kommer de in på frågan om hur Star Trek har påverkat dem. Både Virts och Cristoforetti har fått stor spridning i sociala medier för sina hyllningar till den bortgångne Leonard Nimoy, och Terry Virts har själv varit med i Star Trek: Enterprise, då han spelade fänrik T. Virts i avsnittet These Are The Voyages...

Astronauterna Terry Virts och Mike Fincke tillsammans med Scott Bakula ombord stjärnskeppet Enterprise NX-01. (Källa: NASA.gov)

Det sägs ibland att människans utforskning av rymden dog redan i sin linda. Många trodde att vi i början av 2000-talet skulle pendla till jobbet ombord rymdfärjor, och kanske ta semester i biodomer på Månen. Så blev inte fallet, men även om våra bemannade rymdfärder inte lever upp till förväntningar så händer det spännande saker på den obemannade fronten. I fjol lyckades ESA plantera en sond på en komet, och idag uppnådde NASA en ny historisk milstolpe: De har satt en satellit i omlopp kring en dvärgplanet.
Dvärgplaneten i fråga är Ceres, det största föremålet i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Himlakroppen upptäcktes år 1801 av den italienske astronomen Giuseppe Piazzi, som beksrev Ceres som en planet. Ceres fick till och med en egen astronomisk symbol, och år 1803 döptes grundämnet cerium efter "planeten".
Framåt andra halvan av 1800-talet började man dock dra tydligare skiljelinjer mellan planeter och asteroider, och då placerades Ceres i den senare kategorin. När den internationella astronomomiska union sammanträdde år 2006 för att ta fram en enhetlig definition av begreppet "planet" diskuterades möjligheten att ge Ceres sin planetstatus tillbaka, men istället placerades hon i den nya kategorin "dvärgplaneter" tillsammans med Haumea, Makemake, Eris och så förstås den forna planeten Pluto.
År 2007 sköt NASA upp rymdsonden Dawn, vars uppdrag var att studera dels Ceres men även asteroiden Vesta. År 2011 gick den in i omlopp kring Vesta, och tog bland annat bilden här till vänster. I mer än ett år kretsade satelliten kring den massiva asteroiden, som är en av de största i hela solsystemet, och den näst största i asteroidbältet (efter Ceres). Där studerade sonden bland annat asteroidens metallrika kärna, och upptäckte även tecken på att det skulle ha kunnat finnas smärre mängder vatten på asteroiden en gång i tiden; troligtvis smältvatten från fickor med is som har värmts vid kollisioner mellan Vesta och mindre föremål.
Omkring klockan 15.40 svensk tid bekräftade NASA att Dawn hade kommit in i omlopp kring Ceres. Under sin 2½ år långa färd från Vesta till Ceres hade den tagit många bilder som visade oss dvärgplaneten i mycket större detalj än vad som tidigare har varit möjligt, bland annat bilden till höger.
På flera av bilderna kan man se ett antal vita fläckar på Ceres' yta. Forskarna har fortfarande inte lyckats förklara vad fläckarna består av, och det är en av många frågor som de hoppas att Dawn kommer att hjälpa dem att besvara. De vill också lära sig mer om Ceres' geologi; enligt nuvarande teorier om himlakroppsformation är himlakroppens form för oregelbunden för att den ska kunna ha samma sammansättning rakt igenom, och man har därför kommit fram till en teori om att Ceres har en stenig kärna med en isig mantel.
Nu har forskarna för första gången en chans att studera en dvärgplanet på nära håll, men de behöver inte vänta särskilt länge på nästa tillfälle. I juli kommer rymdsonden New Horizons äntligen att flyga förbi Pluto, och ge oss vår första närblicka på allas favoritplanet i exil.
Nasa-astronauterna Barry Wilmore och Terry Virts är just nu i skrivande stund utanför den Internationella Rymdstationen (ISS) på rymdpromenad. Du ser dem direkt via livestream här på Space.com. Uppdraget är att göra det möjligt för ISS att ta emot rymdfarkoster framtagna av privata företag som Boeing och SpaceX.
Wilmore och Virt kommer dock att behöva ytterligare två rymdpromenader för att slutföra förberedelserna för att kunna installera nya dockningsportar som är kompatibla med de nya rymdfarkosterna. Planen är att dessa skall kunna tas i bruk 2017.

Runt stjärnan Kepler-444 kretsar inte mindre än fem jordliknande planeter. De är alla långt äldre än jorden. Faktum är att de är de äldsta kända planeterna som inte är gasjättar. Bakom upptäckten står Nasas Kepler-teleskop, skriver The Independent.
Solsystemet Kepler-444, beläget 117 ljusår från vårt eget, är 11,2 miljarder år gammalt, vilket är 2,5 gånger äldre än vår egen sol. De nyupptäckta planeterna bildades därför före vår egen sol och flera miljarder år före jorden bildades.
- Det vi vet nu att planeter i jordens storlek har bildats genom den mesta tiden av universums 13,8 miljarder år långa historia, vilket kan tyda på att uråldigt liv existerar, säger Tiago Campante som är medlem i forskargruppen som gjorde upptäckten.
Planeterna är alla mindre än jorden och ligger storleksmässigt mellan Merkurius och Venus. Deras omloppsbana är dessutom för nära Kepler-444 för att kunna hysa liv.

I sin roll som befälhavare ombord stjärnskeppet Enterprise-D har han inspirerat otaliga till att intressera sig för rymdutforskning. Nu hoppas han fortsätta med det arbetet genom dokumentärfilmen Journey to Space, som i rymdoptimismens tecken ämnar överbrygga en del av klyftan mellan vår verklighet och kapten Jean-Luc Picards.
Vi på 2000-talet är nog lite bortskämda när det kommer till rymden. Vi kan när som helst klicka in oss på internet och se på direktsända filmupptagningar från ISS, spana in de senaste bilderna från Mars-farkosten Curiosity, samt läsa på om pågående rymduppdrag såsom New Horizons, Cassini-Huygens och Rosetta, och ändå kommer vi alltid med samma fråga: "När ska vi sätta en människa på Mars, egentligen?"
Och fastän det inte är lika påtagligt som på 60-talet pågår nog allt en ny rymdkapplöpning, med privata och statliga aktörer som ömsom kollaborerar, ömsom tävlar om att vara först och störst på morgondagens löpsedlar. Detta gäller inte minst utforskningen om Mars, dit den amerikanska rymdbyrån NASA enträget söker sig, alltmedan privatägda SpaceX menar att de kommer att hinna dit först (och då dessutom med gratis wi-fi).
I februari släpps IMAX-dokumentären Journey to Space, som lovar att på ett spektakulärt sätt ge liv åt NASA:s planer och visioner för utforskningen av vår röda grannplanet.
"Det handlar inte om science-fiction längre," säger Bob Kressler från K2 Films. "En bemannad rymdresa till Mars är redan i planeringsstadiet, och man tar sig med stora steg allt närmare målet om att göra det till en verklighet inom loppet för en generation. Vårt mål med den här filmen är att visa upp den faktiska hårdvaran som man håller på att bygga och koppla den till det enorma planeringsarbete som ska se till att våra kommande framsteg inom rymdutforskningen blir de största hittils."
Patrick Stewart, som i egenskap av berättare kommer att låna ut sin mytomspunna röst till filmen, har i dagarna talat sig varm om projektet.
"Det var ett riktigt nöje att få bidra till det här spännande filmprojektet," sa han i ett pressmeddelande. "Journey to Space kommer att visa unga såväl som gamla just hur häpnadsväckande nära vi har kommit att kunna skicka människor på uppdrag långt ut i rymden."
Än så länge finns inga planer på att släppa filmen i Sverige, men med den annalkande invigningen av Sveriges första IMAX-biograf i plattskärmsformat finns det hopp om att filmen skulle kunna hitta hit så småningom, och då förhoppningsvis med vår käre kaptens röst i förvar.
Läs mer om filmen på collectSPACE, eller klicka här för att se en kort förhandstitt.

Kaspersky Lab är ett internationellt datasäkerhetsföretag med kontor i 30 länder och miljontals kunder i fler än 200 länder, men de har alltid verkat nöja med att konkurrera på den jordiska marknaden. Nu expanderar de till betakvadranten, och lockar klingonskspråkiga kunder med gratis lösenordsutvärdering.
Det var i juni förra året som klingonskexperter världen över fick nys om ett spännande arbetstillfälle kopplat till ett av världens ledande datasäkerhetsföretag. De fick in ett bra antal ansökningar från bland annat Sverige, Tyskland, Kanada och Australien, men i slutändan gick jobbet till en synnerligen skicklig översättare från det klingonska språkets fädernesland (USA, alltså, inte Qo'noS).
Uppdraget visade sig vara att skapa en klingonsk översättning av Kasperskys automatiska lösenordsutvärderingshemsida, som gör en grov uppskattning av hur lång tid det skulle ta för olika datorer att lista ut ditt föreslagna lösenord.
För att säkerställa översättningarnas kvalitet tog översättaren hjälp av ingen mindre än det klingonska språkets skapare, Marc Okrand, vilket har lett till att vi fått lära oss många nya klingonska begrepp som har med datasäkerhet att göra. Till exempel:
Klicka här för att sätta dina klingonska språkkunskaper på prov, eller klicka här för om du föredrar att hålla dig till Federationens standarddialekt.
Av säkerhetsskäl rekommenderar Kaspersky att du inte använder något av dina riktiga lösenord, så varför inte prova ett lösenord hämtat ur Star Treks universum? Det märks att Stjärnflottan skulle kunna ha nytta av den här tjänsten.

Nu avslutar vi tillbakablicken på 2014 med Star Trek Databas årskrönika del 2. Och det hände mycket mer än det vi hann med i årskrönikans första del. Astronauten Christer Fuglesang blev förra årets vinnare av Star Trek Databas-priset. Nya jordliknande planeter upptäcktes, William Shatner fick Nasas finaste pris och mannen som skapade klingonernas språk kom till Stockholm. Och från en galax långt, långt borta kom den första trailern för nästa Star Wars-film. Mer jordnära så försökte Darth Vader bli president i Ukraina, och här hemma släpptes den omtalade fanfilmen Star Wars: Threads of Destiny. Dessutom innehåller krönikan den årliga besöksstatistiken för Databasen, som tyvärr pekar nedåt.
Klicka här för att komma till del 2 av vår årskrönika.
Även om man vet att ingen finns där för att ta emot meddelanden, har 90 000 individer och organisationer valt att delta i evenemanget Beam me to Mars. Namn, meddelanden och bilder finns bland det som skickas upp och det hela är ett sätt att uppmärksamma 50-årsjubileet av utforskningen av Mars.
Ja, ni hörde rätt - redan år 1964 skickades en sond, Mariner 4, ut för att ta bilder av vår mest mytomspunna grannplanet och den lyckades sända hem 21 bilder av Mars yta, bilder som förändrade mänsklighetens syn på planeten. Därefter har ett antal sonder, främst amerikanska, sonderat terrängen på Mars, antingen från en omloppsbana eller genom att landa. Den senaste i raden var Curiosity som landade på Mars i augusti 2012, något vi också rapporterade om då.
Bland de som deltagit i 50-årsjubileet finns komikern Seth Green och Star Trek-skådespelaren George Takei.