Vilken avdelning:

Sortera efter:

Hjälp: Avancerad sökning

Solsystem

Maxia Zeta planetsystem

 

Ett solsystem, och om detta har planeter, även kallat ett planetsystem, kan innehålla flera icke-stellära objekt som kretsar kring en eller flera stjärnor. Objekten kan t.ex vara planeter, dvärgplaneter, månar, asteroider, meteorider, kometer, planetisimaler och circumstellära skivor. Det planetsystem som innehåller Solen och dess planeter, däribland Jorden, är känt som Solsystemet. Solsystem utanför Solsystemet kallas extrasolära system eller extraplanetära system.

 

 

Ett typiskt planetsystem

 

Planetsystemen har en beboelig zon, där eventuellt bebodda planeter och planeter som kan terraformas, är belägna. Ett solsystems utsträckning i vid mening motsvarar det område som påverkas av stjärnans gravitation (upp till ungefär 2 ljusår från Solen) och i snävare mening det område som påverkas av solvinden (upp till ungefär 25 miljarder kilometer från Solen). I augusti 2012 blev Voyager 1 det första människokonstruerade föremål som tagit sig utanför detta område. De yttre gränstrakterna markeras ofta av en vidsträckt tunn circumstellär skiva av is, stoft och spillror (som Solsystemets Oortmoln på 1,5 - 2 ljusårs avstånd).

 

Federationen förbjöd warpmotordrift inom planetsystemen, utom i vissa undantagsfall. Så t.ex. tog sig USS Defiant mellan två punkter i Bajoransystemet 2373 i warpfart.

 

 

 

Solsystemet

 

Solsystemet (2014 års klassificering)

 

Solsystemet (även känt under namnet Terrasystemet) var ett befolkat system inuti en stjärnhop. Systemet låg i Sektor 001 (Solsektorn), ett område i Alfakvadranten (Solsystemet gränsade emellertid till Betakvadranten). Solsystemet var Federationens huvudsystem. Federationens kärnsystem utgjordes av tre närliggande planetsystem (Alfa Centauri, Andoria, Vulcan). Närmaste Federationsinstallation (utanför Solsystemet) efter installationerna i Centauri-systemet fanns på en planet i omlopp kring Barnads stjärna.

 

 

Alfakvadranten till vänster och Betakvadranten till höger.

 

Solsystemet bestod av Solen (galaktiska koordinater: 23,9; 61,8; 0,0) och åtta planeter samt en omdiskuterad vad gäller klassificeringen (Pluto). Ett asteroidbälte delade systemet i ett inre och yttre system. Det inre systemet hade fyra stenplaneter: Merkurius (forskningsstation), Venus (koloni), Jorden (huvudplanet, Månen - koloni) och Mars (koloni). Det yttre systemet bestod av fyra gasjättar: Jupiter (månen Europa - koloni, månen Ganymedes - gruvstation), Saturnus (månen Titan - koloni), Uranus och Neptunus (månen Nereid - forskningsstation) samt till och från den nuvarande dvärg(sten)planeten Pluto (forskningsstation).

 

I asteroidbältet mellan Mars och Jupiter fanns fyra asteroider som var tillräckligt stora för att vara sfäriska: Ceres (dvärgplanet), Vesta, Pallas och Hygiea. Av dessa hade Ceres en gruvstation under 2300-talet.

 

I Solsystemet fanns minst sex rymdstationer under 2300-talet: Aphrodite Terraforming Station (Venus), Stjärnbas 1, Earth Spacedock (Jorden), Utopia Planitia Mars Station 1,2 (Mars) och Jupiter Station (Jupiter). Utöver dessa fanns torrdockor i omlopp kring Jorden (t.ex. Earth Station McKinley och San Franciscos skeppsvarv) och Mars (Utopia Planitia Shipyards).

 

 

 

Historia

 

 

För knappt fem miljarder år sedan bildades Solsystemet från en nebulosa som bestod av interstellära gaser och stoft. Över tiden drogs nebulosan samman av gravitationen, och koncentrerade det mesta till centrum, så att trycket till slut fick gaserna och stoftet att fusionera. Solen hade skapats. De mindre kropparna - som planeter, månar, asteroider och kometer - bildades genom sammansmältning och kylning av de återstående gaserna och det kvarvarande stoftet.

 

 

 

För 4,5 miljarder år sedan injicerade forntida humanoider genetiskt material i en ursoppa på Jorden.

 

För 65 miljoner år sedan kolliderade en stor komet med Jorden. Det ledde till dinosauriernas undergång, och däggdjuren tog därefter över som dominerande artgrupp på Jorden. En av arterna utvecklades till människan. Människan bildade för ca. 10 000 år sedan den första civilisationen (Mesopotamien).

 

 

Luna 1 blev 1959 den första sond som gick i omloppsbana runt Månen.

 

Vid mitten av 1900-talet började människan utforska Solsystemet, och hundra år senare kolonisera systemet.

 

 

Utpost på Mars.

 

De första himlakroppar som koloniserades var Mars, följt av Månen och Venus. Senare följde ett par av Jupiters och Saturnus månar. Den första måne som koloniserades efter Månen var Saturnus måne Titan.

 

 

 

År 2371 passerade en mikrosingularitet genom solsystemet och exploderade.

 

 

 

Knappt ett ljusår från Jorden fanns under en period en transwarpkanal tillhörande borgerna. USS Voyager fick den emellertid att kollapsa 2378.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


(Huvudsakliga informationskällor: Memory Alpha och Wikipedia)
Laddar... Laddar...
Facebook Google+ Twitter